Vi skjutsar ner J. till Bollnäs och tåget. Han skall hem till Uppsala. Till sitt. En vecka går fort. Alldeles för fort ibland. Men det finns liv att leva. Det måste ju vara så och det är såklart därför som det är så.
Vi passar på att fylla på lite i våra förråd medans vi ändå är där. Inte för att det behövs akut men vardag stundar ändå bortom hörnet och det behövs lite andra basvaror i skafferi och frys än det gör under festligare dagar. Jodå, egentligen är väl varje dag en fest här på kullen såklart.
Solen står så lågt på himlen när vi åker att jag inte ser vägen. Får vända bilen helt i blindo. Åka ett tag åt andra hållet så att rutor blir helt imfria. Sen vända med solglasögon på och möta den igen. Det går med knapp nöd. Under vägen ner tackar man bergen och skogen för det skydd mot en (idag) vansinnig sol som de ger.
Nu hemma alltså. Kaffe i termosmugg. Massor. Jag sugen. Laddat med halstabletter och apelsin dessutom. Nu kör vi.