Sommartemperaturer där ute. Grönt så att man får overflow i ögonen. Blommor planterade i amplar och upphängda. En lång kö av annat som väntar på att få komma ut men som än så länge bara får göra kortare besök där ute i intensivt ljus. Härliga men bråda tider. Det är mycket som skall på plats innan hängmattslugn får infinna sig.
Hittar tangentbord på Erikshjälpen. Femtio pix. N finner att de säljs för 500 på Ebay när vi kommer hem. Oj en bra affär! Tydligen. Det är man inte van vid. Men mekaniskt och härligt. Det tar en vecka och mer att hitta rätt bland knapparna. Inte ens inbyggt lyse i knapparna hjälper till när muskelminne vill köra på som det alltid har gjort. Men det ordnar sig. Kanske… Ja rent av troligen. Har gått förut.
Sommardäcken får bli vinterdäcken men utan dubbar. Det är ingen ovanlighet här. Det fungerar en sommar. Nya vinterdäck behövs till vintern i alla fall om bilen rullar då. Komfort. Bromssträckeminimering. Nåja.
Fiberuppstartsmöte imorgon. Det händer verkligen. Halvgrävt här. N fixar det. Jag tar inte ett spadtag. Pekar bara med hela handen. Ovanligt. Som idag när vi köper jord. Jag sitter i bilen. K lastar in. Folk undrar väl. Eller får någon fördom bekräftad. Fast värst L på tåget från Gävle. Jag har svårt att hälsa med höger såklart. “Har du musarm?”. Vad säger man? Skall man förklara? Orkar man ens det? Nope.
Måste rösta imorgon. Det blåser bajsbruna vindar över Europa och en röst på vettighet är viktigare är någonsin. En tyst människa är en som bär ansvar lika fullt. Antagligen är det just tystnaden och passiviteten som är mänsklighetens värsta fiende och mest självförgörande kraft.
K är ju vice i valberedningen dessutom så man skulle väl få stryk här om man inte röstade. Fast det behövs alltså inte egentligen. Jag tror på EU som kraft. Tror att samarbete är nödvändigt. Känner mig som Europe.
Enhandsknappar såklart mest fortfarande. Men inte till 100% Den del där två händer kan användas är en stor befrielse. Men det där har alltså ett slut igen. Snart. Men sen jobbar vi mot styrka och en väg tillbaks. Hur det slutar vet man då man är där.
Fast nu, knappa på, vad annars, jo det finns massor av annat också. Men jag vill det här just nu. Därför är jag här. Därför att det är just det här jag skulle vilja göra om jag visste att livet skulle ta slut nästa vecka. Det är konstigt, men så är det. Den där rösten inom en som manar “fortsätt”. Jo den finns där. Övertygelsen.
Så upp på hästryggen bara. Det är så det är. Dyk ner. Glöm tröttheten och kör på. Där i finns härligheten.