Nåja, så blir det lite gjort ändå. Man får vara nöjd. Trött trots kaffe. Tror det skall gå att sova. Men man vet inte förrän man provat. Skitsamma. Snart helg på en soffa nära mig.
Måste få upp den där väderstationen på taket. Frågan är om man vågar skicka upp N. Han säger att han vågar. Men… Ja, själv vågar jag inte. Har blivit harigare och harigare med åren och höjder är definitivt inget för mig längre. Känner mig för ostadig numera. Vi får se hur det blir. Finns annat i röret före. Spelar väl egentligen ingen roll om den blir liggande här ett år till heller….
Fast ge sig för dan. Gå hem tidigt. Unna sig. Fast man egentligen inte gjort rätt för det. Hoppas på morgondagen. Att man får något ur sina händer. Det är bara det som räknas här Open Source lag också. Det räcker inte med att prata om att göra något. Man gör först, snackar sen. Bra.
Borde väl göra musik också. Bara för att jävlas. Bara för att jag kan. Men det behövs öppen tid där. Man måste känna att man har en dag för sig själv. Låtsasjobb kan stressa också. Ingen tror det. Men det är som att köras bil. Man färdas sina mil. Är trött när man kommer hem. Medpassagerare är pigga och vill mer. Förstår inte den trötte.
Vi går åt olika håll. Växer ifrån varann och växer ihop igen. Många gånger händer det under ett livs samvaro. Sen står man där och undrar var man befinner sig. Förvvillad. Känner inte igen sig. Tror att det finns något bättre där borta på andra sidan. Nej, har aldrig trott på det där. För enkelt. Som att börja om är en lösning.
Men tyngder lyfter man bara med kraft. Så hej och hå. Lyft kamrater.