K spänner ögonen i mig när också den andra burken med bondkakor är slut. “Det är ju så gott” är mitt enda försvar. Tur att hon bakat tre satser. Jag skulle vara en mindre överviktig ocool gubbe utan K. Troligen. Eller inte. Gott var (läs är) det i alla fall. Nu bör jag väl anstränga mig för att det skall bli några kakor kvar till jul. Problemet är att jag redan ansträngt mig och att det alltså gick som det gick ändå. Hon får väl gömma dom. En beprövad och fungerande men lite löjlig metod här i huset.
Själv förstår jag inte hur det går till. Jag tar ju bara några stycken åt gången. Lik förbaskat minskar innehållet med en oroväckande hastighet. Har försökt skylla på någon annan men tyvärr är den beskyllningen allt för tunn för att någon skall tro på den.
Sen finns det ju de där stjärnkakorna och … Frestelsens tempel. Liksom.
Professor “Isse” ringer på förmiddagen. Hans liv är akademisk värld, Nobelfest, Vetenskapsakademi och allt det som hör till. Ändå är vi så lika. Vi skulle egentligen kunna byta liv rakt av. Det vet både han och jag. Men tack gode han/hon/det/gud att jag till slut inte valde den där banan och den där världen. Jag hade gått under i den hårda rävspelande akademiska världen. “Isse” är av hårdare virke där. Det perfekta valet för den position han finns på. Dessutom en man som klarat klättringen uppåt utan att sluta umgås med oss som blev kvar här nere nära marken.
Annars är livet gott här på kullen. Visserligen fryser jag konstant som en blöt hund men just det hör alltid vintern till. Där i det finns bara hoppet att tiden rinner på så att det blir vår och värme snart. Men just nu känns såklart den tiden som en evighet bort. Fast positiva saker händer. På söndag vänder det. Klockan 05:19 vänder vi på båten. Så gråt inte kära vänner. Det finns hopp.
Fast jul nu snart. J kommer hem så familjen blir samlad. Vi har inte träffats på ett år nu så det skall bli roligt att få hem honom. Det finns några måsten här i huset under julen. Provsmakningen på kvällen den 23’e såklart. Frukosten med julmackan och K’s vackert spritsade pepparkaka såklart. Sen någon riktigt dålig film, plus en med Scrooge som också den kan vara av varierande kvalitet. Ja och så brädspel såklart. Utöver det är det läsande, ätande och tv-tittande som gäller. Numera lämnar jag kollegieblocket, pennan och den tekniska litteraturen nere på låtsaskontoret. En eftergift åt åldern antar jag. Men tidigare år har just det där att få tid att lära sig något nytt varit en av höjdpunkterna med julledigheten. Fast den processen är fortfarande den starkaste drivkraften i mitt liv och jag hoppas att den aldrig lämnar mig helt.
När det gäller filmer och tv får vi väl hålla oss till Svenska och Engelska serier/filmer/program. Undertexter klarar jag inte längre av. Det är skit såklart. Men man skall väl inte klaga, det finns dom som inte ens ser tv’n.
Nu skall jag vandra ner till den käre Hulken och fylla några säckar pellets så han håller sig mätt hela natten. Sen uppåt, uppåt, uppåt, till säng och bok. Livet är liksom inte så dåligt här på kullen. Man måste faktiskt anstränga sig om man vill ha det till det. Tur att det är så. Liksom.
Lite och lyssna på innan du somnar käre vän.