Jodå. Vi lever med Covid 19 här ute i skogen också. Men själv har jag en helt vanlig influensa. Tror jag i alla fall. Det snoras. Ont i halsas. Ojas. Men det tänker överlevas även om man från officiellt håll gärna plockar med +60 åringar som mig i riskgrupperna. Man blir stött av sådant. Inte helvete tillhör jag riskgrupperna ännu… Eller handlar det bara om svag självinsikt från min sida? Åldersnoja`Skit samma. Man lever tills man dör. Sällan har det med ålder att göra ändå. Att leva liv handlar om de dagar man lever – inte om den enda dagen när man dör.
Jag har full koll på allvaret i en pandemi – tro mig. När jag gick i högstadiet var vi några som hjälpte till på det lokala museet som fanns i källaren på skolan. En dag hittade jag en låda med gamla brev i arkivet. Brev som var skrivna under de år som Spanska sjukan härjade i Edsbyn (1918). I breven beskrevs fler och fler som dog efter den gata som brevskrivaren bodde efter. Unga var de som bars ut i kistorna dessutom. På riktigt och direkt berättat från en som var med där och då. Ingen hade någonsin lärt ut något om det där i skolan. Glömmer aldrig de där breven. De blev för alltid kvar inom mig.
Hur otäckt allt det här än är så måste man ändå också fascineras av virus förmåga att svepa fram över de levande. Det enda ett virus vill är ju antagligen också, liksom vi människor vill, är att få finnas till. Skall man acceptera tanken om the survival of the fittest så är ju just virus en av de viktigaste beståndsdelarna i just den “åskådningen”. Virus rensar bland oss levande varelser då och då (själva per definition icke levande med bara RNA). Spar de som som är värda att spara. Som klarar påfrestningen. I allt kan man väl konstatera att virus ändå har en bättre strategi i det där än vad människan själv har i sin utsortering av levande varelser där “the fittest” går först. Dumskallarna blir gärna kvar. Eller svaga älgar, svaga individer av andra arter när vi – “utvecklingens krona”- tagit våra troféer och kallat det viltvård eller använt andra vackra ord för att rättmätiga våra handlingar.
Vi människor tror så oftast att det bara är vi. Att vi är frikopplade fån mikrokosmos och makrokosmos och allt runt omkring oss. I själva verket är vi såklart bara en del av allt det där. Inte mer betyelsefull än vilken mikroorganism som helst. Kanske är det till och med nyttigt för några av oss att inse att vi ändå är sårbara. Det finns en hel del som behöver lära sig den läxan.
SAS permitterar 10K. Jag antar att vi alltså kommer att se börsoro imorgon också. Normalt brukar det väl behövas mindre än så för att oroa det där nervösa och själviska gänget.
Hur som helst. Tuffare tider föröver. Var rädda om er allesammans. Tvätta händerna. Det går över det här också. För de flesta finns det liv där på andra sidan om pandemin trotts allt. De som överlever begraver de döda och går vidare. Så som det alltid varit.