När jag ser en gata som den här (nope det behöver inte vara Östermalm) så drar det till med någon slags längtan inom mig att bo mitt i smeten. Japp. Jag blir såklart lika förvånad varje gång. Var kommer det där ifrån? Man undrar. Fast egentligen är det inte så konstigt såklart. Både staden och landet finns inom mig. Jag vill ha båda. Men basen är här. Definitivt är det så.
Men en övernattningslägenhet mitt i stan kan man ju fortsätta att drömma om såklart. Drömmar är (fortfarande) gratis.