Jorden behöver regn. Himlen levererar. Just idag på eftermiddagen. Jag får hålla igen de krafter jag har inom mig – hårt – för att inte rusa ut och dansa oresonligt lycklig omkring där ute i regnet, så som man gjorde som barn. Gapandes såklart. Smakandes på det där vattnet från himlarna som toppar smaken av varje annan dryck. Fattar egentligen inte varför det där är en konstig sak att göra som vuxen. Förbjudet. Om man nu är sugen. Om man nu känner för det. Man borde få göra som man vill. Vad är det annars som är frihet? Men det finns familj att ta hänsyn till. Vill inte “skämma ut”. Jag nöjer mig med frestelsen och tanken. Tittar på inifrån mitt låtsaskontor när regndroppar faller hårt mot gräs och asfalt. En njutning det med.
Den gamle grannen J. hälsar på. Det var ett år sedan. Kanske mer. Hon var dragspelarens hustru och är fortfarande först och främst dragspelarens hustru fast dragspelaren själv är borta och saknad med både minnessten och minnespark. Men Edsbybo nu sedan några år. Rotlös. Jag har dragspelarens gamla avlagda kläder på mig. Fick en hög när det städades ur efter hans bortgång. Det skrattas gott åt det klädvalet idag. Den gröna skjortan som jag tingade på redan när han levde har jag faktiskt slitit ut. Ja skojade då såklart. Jag hade haft en likadan en gång i tiden. Den skönast skjorta jag någonsin haft. Trodde väl aldrig att det skulle bli allvar av det där en dag. Men jag vet att dragspelaren också skulle gillat det.
Det blev ingen ny musik på Spotify idag. En Corona-effekt tydligen. Jag har såklart ingen brådska. Inte med det. Inte med mycket annat.
440 dagar kvar. Tror inte att det är sant. Just där är det bra att tiden rusar. I allt annat vill man vid min ålder bromsa tiden.Hålla kvar. Hinna med lite till. Eller varför inte mycket till.
Hittar en låda foton när jag letar en annan grej idag. Så många på bilderna som jag inte känner igen. Måste kolla upp med brorsan eller någon annan någon dag. Rädda namn kopplat till ansikte så att efterkommande åtminstone har en chans att få veta. Om de vill bränna eller pappersinsamla dem då sen bestämmer de såklart själva. Det finns ingen skuld i det.
Glasögon fanns det definitivt inga i brevlådan idag. Hoppet står därför till morgondagen i det fallet. Man blir onödigt trött i huvudet av illa anpassade glasögon. Det blir man visserligen av ett nytt par också. Det tar ett tag att vänja sig. Men bättre att beträda den vägen såklart. Det blir oftare och oftare tvådagars leveranser hit upp till oss från alla delar av Sverige. Var ovanligt förut. Fast jag har alltså inte bråttom. De kommer när de kommer.
Los krigar. Tror att jag gillar det. Det finns en alldeles unik kraft bland människorna här. De vet bara inte om det. Den får oftast utlopp i klagande istället för handling. Men när den där kraften tar rätt väg. Ja då är Losbor ostoppbara. Skall man göra neddragningar och förändringar så måste folket såklart få vara med och planera dem. Delaktighet är viktigt. Där, bland de som berörs, kan man hitta nya infallsvinklar på problem. Nya tankar och lösningar. Eller kanske bara konsensus. Allt bra. Jag är själv inte insatt i diskussionerna men är skaplig på att räkna och nog låter det mesta av de besparingar man pratar om som kontolek. Man flyttar en kostnad till ett annat kostnadsställe och vips så är den kostnaden borta. En holistisk syn saknas och man säger gärna “mäh och hallå” när det där underskottet dyker upp på ett annat ställe i ställe. För tillbaks ansvaret för skolan till staten. Ta sjukvård och åldringsvård den vägen också. Det är de områden vi Svenska samstämt tycker är viktigast. Det vi vill betala skatt för. Nog borde den vara jämlik över hela landet och bördan (eller ynnesten att få bidra till) delas av oss alla tillsammans. “Vad får jag för pengarna…” personerna har ändå alltid och kommer alltid ha och sätta de privata alternativen högst. Betala goda pengar för att hamna först i kön. Men fast deras röster är starka och höga är de ändå bara några få. De kan få ett eget tv program eller en hel kanal där dekan gnälla över de omåttliga orättvisor de utsätts för.
Synd bara att socialdemokraterna inte har det där i sig. Personligen tror jag att just den balansgång mellan socialism och kapitalism som Sverige varit jäkligt duktiga på genom åren är den absolut bästa vägen att gå politiskt. Jämvikt. Men socialdemokraterna verkar ju göra allt idag för att just de riktigt rika skall sitta still i båten. Nöjda, mätta och belåtna. Medans vi andra ror så att svetten lackar. Ja inte jag då. Här är allt bara på låtsas.
Att det är höst märks i inkorgen. Det bara sprutar in mail just nu. Alla har dragit igång sina projekt igen tydligen. Trodde faktiskt att Europa hade ledigt den här tiden. Men tydligen inte så. Inte resten av världen heller. Men hinner med att läsa allt det gör man inte. Inte ens det stressar mig längre. Lugn som en cykelsadel är jag.
En hög medicin, en riskkaka – man får lyxa till det – och sen några sidor Ulf Lundell gnäll är det dags för nu. Fast gillar det såklart. Annars skulle jag såklart inte läsa. Fast den där fyllekörningen… den förlåter jag honom inte. Där sjönk han ner till under de riktigt respekterades nivå. Genier, ja och han är aspirant på det, kan komma undan med mycket. Det är inbyggt i just det sinnet såklart. Men fyllerkörning… nope. Utanför ramarna. Dålig stil.
Så nu, dags att lämna mina fattiga kodrader åt sitt öde. Bara på låtsas de med såklart. Inte värda mycket just därför. Men lever jag imorgon, ja då tar jag upp den tråd jag lämnat idag igen. Åtminstone enveten är jag. Dum i huvudet kanske. Men enveten. Det vill jag ha cred. för. Det räcker med det. Priser, statyer och annat kan andra få ta hand om. Fast prispengar.. nåja,,,