Skall strax dra kortet i stämpelklockan och ge mig för den här låtsasarbetsdagen. Sova måste man ju, även om jag ibland önskade att man inte behövde det. Ibland vore det bäst om man bara kunde köra på. Men numera som gammal ocool gubbe, istället för den unge coole (nåja) medelålders man man en gång var så når jag ett slags stopp här vid midnatt. Förr kunde man köra på. Fram till fyra var inga problem. Eller dygna. Icke så nu då längre alltså. En spillra av sitt forna jag har man blivit. Liksom.
Men det har blivit en del gjort på låtsas idag också. Nöjer mig med det. Tar tag i det hela imorgon igen. Mot framtida segrar.