Jodå. Godis hjälper. Ibland. Japp. Det kan räcka med att moffa i sig ibland för att komma på banan igen. Som idag då alltså. På banan hamnade jag. Glad blev jag för det. Behövde rent utav på riktigt få känna den där glädjen av lite flödande kreativitet.
På lördag är det fullmåne. Men tittar man ut så ser man att månen är magnifik redan nu. Man vill alltså ge sig ut till dansen uppe på närmaste berg. Djävlarna och oknyttet dansar väl redan för fullt. Tränar inför lördagens session. Det är så vi håller på här i Hälsingland.
Men nu sova. Eller läsa en stund först såklart. Fast fylla pellets också givetvis. Ja och lite andra “före” uppgifter. Men läsa en stund ingår i mina rutiner. Ungefär som tandborstning. Det skall vara riktigt illa om det momentet skall utebli.
Imorgon Bollnäs. Månadens bunkringstur. Vi fyller på. Lastar bilen full. Åker hem igen. En eftergift för en ny tid det där. Snart har vi väl hemleveranser här med. Det kommer bli den sista dödsstöten för de små butikerna. Ja att åka iväg och storhandla en gång i månaden är ju inte heller en hjälp. Där borde man skämmas. Men det handlar om att överleva. Just det där krävs för att vi skall göra det. Alternativ: Flytta. Hjälper ju inte det heller.
Men tända ljus på kyrkogård också alltså. Visserligen elektriskt numera. Brinner bortåt mars någonstans. Effektivt. Men inte lika vackert som ett levande ljus såklart. Får tända de analoga hemma. Fungerar lika bra.
Men en torsdag är snart en fredag. Bra det med. Dagar som går och vi med dem. Man lever. Tackar för det!