Livet är gott här på kullen. Jodå. Men jag är trött idag denna regnet och vindarnas dag. “Trött gubbe med grusiga ögon” kan jag nog beskrivas som vid en eventuell efterlysning. Men om jag kom bort tackade väl de flesta sin lyckliga stjärna, och det blev ingen efterlysning, jag kunde få vara försvunnen så länge jag ville. Saknaden var inte så stor. Liksom. Japp, helt OK för mig.
OKQ8 bjuder på gratis kaffe och valfri bulle idag. Willys bjuder på en kladdkaka. fast dom är ju “där borta” dom där och jag är ju här på kullen, men man får väl tacka ändå. Ett lika vänligt och smart drag är det i alla fall om man vill behålla mig som kund. Annars hör T. av sig vid 4:20 och hurrar sitt “hurr”. Det finns gubbar som vaknar tidigare än mig faktiskt. I hans fall befarar jag dock att det beror på smärtor eftersom han är nyopererad. Det finns alltid någon som har det värre än man själv har det. En del till och med gläds åt det där, alltså om det dåliga händer andra. Dock inte jag.
Men nu för tiden går sådana här dagar spårlöst förbi i allt. Har väl mer eller mindre alltid gjort det. Ja inte när man var liten såklart. Då längtades och hoppades barnet i en under månader före. Nu har det där barnet där inne hittat andra intressen eller rent utav flytta ut de flesta dagar. Dock alltså inte alla dagar. Tack gode han/hon/det/gud för det. Ja och jämvikten. Utan den sidan hos mig själv var jag ingen ens i mitt eget tycke.
Men 365 dagar kvar. Eller 364 faktiskt. Ja jävlar. Man måste försöka överleva. Om inte annat för att jävlas med världen. Borde väl fira med ett glas saft och två bullar då när den dan infinner sig. Eller vid närmare eftertanke, inte. Liv skall levas efter den dagen också. Det brukar halta på det där livet. Tror det gäller det fria släktet och deras liv också. Kanske bäst att bara visslandes vandra på i både uppförsbackar och medlut då som nu.
Försökte få till elektroniken till väderstationen på plats idag. Ja, eftersom det var nära sommartemperaturer ute. Lättlåtsasjobbat. Men inte han jag klart med den. Får återuppta imorgon. Gäller att få alla vinterprojekt på plats nu innan vintern slår till på riktigt så att man sen kan sitta inne och peta med det där i lugn och ro. Få tid och vinter att flöda förbi. Glömskt greja på med sitt i vintermörker. Låtsasjobbarens verklighet och tidsfördriv.
Bus eller godis såg man inget av i år. Var lika bra det såklart. Men bäst av allt var givetvis att jag kunde äta upp allt godis själv. Jodå K hjälpte till också. N med. J hade eget. Vi var ju en komplett kvartett i helgen. Ibland händer nämligen det också.
En elev från förr hör av sig. Undrar om jag minns honom. Det gör jag såklart. Underligt hur man minns eleverna man en gång haft. Nästan allesammans sitter kvar där i huvudet. Namn kan jag inte alltid minnas. Men personerna sitter där i huvudet som huggna ur marmor. Just den här killen jobbar på Spotify nu. Var såklart en stjärna redan då. Ännu bättre nu idag än då är jag säker på. Många blev jäkligt bra. Han en av dem.
Spotify kan man lyssna på musik på. Inte jobba på. Om någon nu frågar mig om den saken. Blev en gång uppringd av en HR person där som undrade över mitt “nästa gig” och om jag ville “bli en rockstjärna”. Ja hon menade alltså jobba på Spotify med det där. Jag fnissade säkert en timme efter att ha lagt på luren. Det kändes oerhört löjligt och barnsligt. Jag hörde aldrig av mig tillbaks igen. Såklart. Barnslig är jag men inte SÅ barnslig. Dessutom har jag gett upp mina rockstjärnedrömmar redan på sjuttiotalet. Avklarat alltså.
Däremot har jag respekt för de som knegar där. Rätt schysst grej de fått till. Använder säkert tio timmar varje dag.
Nu ger jag mig in i det sista året. Trehundrasextiofem dagar. Jag tänker njuta av varenda en av dom där dagarna som går.