Möjligen är det tv-fernissan som gör det, men jag tycker att Marcus Krunegård faktisk framstår som ganska sympatisk i det där programmet på fyran som man inte kan hålla sig från att titta på. Jag skrev en aningen mindre, för honom uppmuntrande, text här för länge sedan. Kanske är tiden så långt gången så långt att det är dags att förlåta.