Jag brygger kaffe. Men på morgonen är egentligen te min grej. Det handlar om fördröjd njutning det där. Håller man sig till lunch och dricker sitt kaffe då så är det sååååå mycket godare.
Men ibland så fungerar det inte. Man behöver kaffe redan här på morgonen. Man får offra den där supergoda lunchkaffekoppen, som man såklart ändå dricker, men som alltså inte är lika god som alla andra dagar.
Får möjlighet att titta i en bok om folk som farit över till Amerika härifrån Los. Vi har två systrar i släkten som åkte över under 1880-talet. Den ene har jag koll på. Hon hamnade i svenskbygderna. Hennes släkt, ja vår släkt, har varit över hit och hälsat på. Men den andra systern, hon försvinner på den där resan. Man undrar såklart vad som hände. Blev hon kvar någon annanstans? Göteborg? Liverpool? I Atlanten?
Ja så när jag kommer över några papper om folk som emigrerat brukar jag leta efter hennes namn. Men borde väl egentligen ta mig tid och söka djupare i arkiven där. Känner på mig att det finns en bra historia som kan berättas.
Hässjabergsfolket. Farfars marker. Farsan (och morsan) köpte en stuga så nära att man nästan ser husen där uppe. Utan att veta att hans egen far föddes och växte upp just där. Cirklar sluts på märkliga sätt. Med ålder så inser man att det är så.
Fast egentligen är jag mer intresserad av framtiden än av det förflutna. Man måste passa sig noga för att inte fastna i “förr”. Det är en gyttja som gärna håller en fast. Hårt och osläppligt. Men skall man se in i framtiden måste man bygga den där grunden som man bara kan bygga med det som varit före. Gör man inte det så kan man aldrig tyda vad man ser. Man förstår helt enkelt inte. Men återigen. Man får tänka på jämvikten. Det skall vara lagom doser av både “förr” och “framtid” precis som med allt annat alltså utom bullar, kakor och godis.
Min dag har redan börjat. Såklart har den det. Kaffet smakar inte så gott som man tror det skall smaka innan man tar första sippen av det här på morgonen. Men för sent att ändra på det nu såklart. Jag hugger i med mitt. Kryper in i Åkes värld. Där är jag nog lycklig.