Det snöra ymnigt. Våren är nergrävd i skyttegravarna. Vinter anfallande med fullkraft från de högre belägna kullarna. Vita härar väller ner, ner, ner – tyst skrikande, som bara fallande snö kan – en mass. Försöker ta tillbaks. Vill kyla ner världen. Som varje år. Som varje århundrade. I april. Ställningskrig.
Jag är gammal nog nu för att ta det här med ro. Det här är april. Presskåta försök till forskare kan försöka sprida sina sagor hur mycket de vill. Att kalla aprilväder något annat än aprilväder gynnar ingen än dem själva. Japp vi har en pågående klimatförändring. Men aprilväder – kära du – har inget med det att göra. Den kritiska rösten är kunskapens bästa kompis. Besinna er dårar.
Jag på ett låtsaskontor då såklart. Sover lite längre innan det. Anledning: att boken är bra som jag läser för länge innan insomning. Men upp skall man. Frukost. Pellets skall fortfarande fyllas. Såklart. Det hör också april till. Näsblod skall torkas bort som en påminnelse om blodet som rusar runt i våra ådror och kärl och de hjältar det bär på. Låtsasarbete skall utföras.
Jag kokar mig lite av det där billigaste teet. Det som smakar kvistar. smulor och tvättmedel. Men kasta? Icke. Det dricks upp. Kröker man på lillfingret och höjer hackan så är det där inga problem att sippa försiktigt på. Morgonen kan liksom bara bli bättre efter det.
Byter från autoconf till cmake. En först. Hundra sen. Oj. Borde man gjort tidigare. Mycket blir enklare. Magiska saker händer under någon yta. Men på Windows får man såklart kämpa även med cmake. Men innan jag lägger mig löser det sig. Handlar väl mer om att förstå och lära sig där också såklart.
Windows förresten. Programmerar över fjärrskrivbord. Lovar, det är en upplevelse i sig. Testa!
Dit till det fjärrskrivbordet skall jag bege mig nu igen. Ja det finns med fjärrskrivbord är såklart att de bara finns där i ett “fönster” framför en. Det är bara att öppna en “ruta” och så är man förflyttad iväg till andra lokaler. Men note sot self. Måste investera i en gammal Windowsburk. Om jag nu inte kan hitta en bortkastad någonstans som den utvecklingsmaskin jag jobbar på nu. Men sådana kap händer kanske bara en människa en gång i livet. Såklart. Om ens då.
Men låt nu fredagen börja. Det finns en värld att förändra.