Problemet med hantverkare är att det är så förbaskat svårt att få dom att hantverka. Ja eller nå för den delen. Men försöka kan man ju.
Allt kan man inte göra själv. Mycket. Men ibland behöver man hjälp. Då behövs hantverkare. Till Los åker de ogärna. Finns de i Los så går de inte att nå eller få en tid för lite hantverkande av.
Men lika överallt. Man behöver tur och lite kontakter för att vara kund där. Behöver jag påpeka att jag saknar båda.
Nåja. Man får tjata på. Bli betraktad som tjatig när det är det sista man vill vara.
Annars är det mest städning idag. Städa kan jag själv. Behövs ingen hantverkare. Tur. Men inte kul. Men det är mycket som inte är det men som man gör ändå. Gjort blir det. Tar sin tid.
Tidningar och Sveriges radio ringer och vill göra reportage. Jodå. NEJ säger jag. Som vanligt. Eller hur det nu är med det där. Allt som skrivs på den här bloggen är ju inte sanningsenligt. Finns inte. Finns. Behövs det press för att avgöra det? Eller kan man avgöra det helt själv?
Skit samma.
Liksom.
Efter städning går det trögt med knappandet. Mycket trögt. Börjar kännas som jag har kastat bort en alldeles utmärkt vecka nu vid det här laget. Torsdag. Illa. Är det såhär livet som pensionär skall te sig? Att man slarvar bort den sista värdefulla tiden. Slösar på minuterna. Det går ju inte. Skärpning suckar man tungt.
Det finns såklart fortfarande timmar kvar på den här dagen. Hopp alltså. Alltid hoppet man sätter sin tillit till.
En del människor tar sig upp i världen. I alla fall tycker dom själva det. Sen duger inga av de människor som brytt sig om dem när de varit på väg upp till sin upphöjda position. Jag avskyr dom där typerna. Dom som från sin nya position gärna slänger nedlåtande ord om dem som älskat dem förbehållslöst. Må dom ruttna inifrån hela bunten.
Sura människor kan gå samma väg. För min del alltså. Ruttna.
Man avsäger sig. Ja sen sitter man där själv kvar. Såklart. Men värt det.
Snö på väg nu. Två decimeter verkar det som. Man får alltså lite arm och ryggträning. Har inget emot det. Ursäkt för att vara ute. Lika bra att den där snön kommer. Hellre riktig vinter än något slags mellanting.
Nope, dags att hämta upp K på biblioteket. Hennes vecka är slut här. Vila. Den brukar vara välförtjänt.
Själv inträffar min vila fredag e.m. 18:30. Sen grön IKEA-soffa. En kärleksaffär den omfamningen. Möjligen en film på det också. Eller två. Ja serier finns ju också. Men vi har fortfarande ingen TV efter den förras frånfälle. Planen är att försöka lösa det innan jul. Annars lär det blir trångt framför laptoppen under Kalle Anka och Karl Bertils Jul…
🙂