Ja era röster blir ju en del av en till slut om man har radion på när man jobbar. För några år sedan satt jag i ett rum och hörde Mikael Sanners röst pratandes i bakgrunden och man var ju van vid den rösten efter att ha lyssnat på honom och Kerstin under många år så man tänkte att en radio stod på någonstans. När han nämnde en kollega “där i direksändning” så lystrade man såklart, ja och gjorde det ännu mer när kollegan svarade något obegripligt och privat. Det var först när det blev riktigt absurt allt det där pratet som jag tog in att han satt i samma rum den gode mannen.
Man kan gissa att det där borde ställa till problem för er programledare.
När ni skall fråga något i en butik så tittar butikspersonalen oförstående på er när ni pratar eftersom de tror att ljudet kommer från en radio, men ser ju samtidigt era läppar röra sig, det blir helt enkelt för mycket att ta in.
Eller hemma. När partnern är sur och skäller skäller. Ni försöker svara. Och hen skriker “men stäng av den där jävla radion så jag hör vad du säger” och det enda ni gjort är att försöka försvara er.
Eller i sängen. När herr/fru/fröken programledare säger vackra saker i mörkret. Partnern viskar “kan vi inte stänga av radion”…”
Lätt kan det inte vara. Men vi lyssnare älskar er såklart. Allihop.
/Ake