Under rocktiden, Kvällsmaten. En “specialare” och en dricka. Inhandlad på Huberts kiosk. De flesta valde bort drickan för en “pucko”. Inte jag. Söt tand. Det ensa söta som kopplats till min person. Det här var före hamburgare. Före pizza. Före nästan allt.
En “specialare” var en korv med bröd OCH mos. Hade man dåligt med pengar, man la ju dom på gitarrer och förstärkare och bensin till vit Amazon med fartränder, då fick man köpa en “tuffing”. Bröd med mos. Ingen korv. Fattigmansmat. Men oftast blev det en “specialare”.
För att hålla traditionen vid liv, och kanske för att jag inte kommer på något annat att äta, får det bli en “tuffing” till lunch idag. Ja fast jag har råd med en “specialare”. Men ibland så… Smakar väl inte lika bra som Huberts. Men fyller magen. Räcker för mig.