Får bli några timmar i källaren idag igen. Hulken och jag i kall omfamning. Den kunde varit varm den omfamningen om man väntat lite. Rent av het. Men nu är det förberedelser. Innan eldarna i hans mage tar fart. Temperaturmätare in i skorsten. En elektronisk (såklart) och en analog med visare. Ett ben i varje tid som vanligt.
Men min kopp med te är i alla fall varm. Den står här i kallt kontor och ryker. Sippar lite försiktigt. Jag är ingen tuff snubbe, inte som Backa-Jan var, som hällde i sig det skållheta kaffet utan att det var mer med det. Jag bidar min tid. Får dricka kallt äckligt te på slutet för att jag gör det.
Frost på kullen idag. Om man skulle ut med bilen hade man fått skrapa rutor. Den första gången i så fall i år. Men nu skall man inte ut med den. Så oskrapat är lika bra som skrapat denna dag. Solen tar hand om det där vad det lider om man har lite tålamod. Det har man.
Jag tänker ligga utsträckt på kallt pannrumsgolv alltså här på förmiddagen. Det är trångt och lortigt. Har man problem med prostata innan det så har man det i än större omfattning efter det. Men hela en här kyliga situationen påverkar den där gubbkörteln. Nåja, har uppnått en slags jämvikt och acceptans att det där onda kommer och går. Sen är det ju ofta så att en kort tids elände kan främja den längre tidens goda. Man får helt enkelt skita ner sig ibland, eller kyla ner sig. Om det blir belöningar sen. Ja kanske utan ibland också. Värme i kontor och hus snart.
Längtar tillbaks till projekten såklart. Där finns livet och glädjen. Ett knark,För en arbetsnarkoman. Inget liv jag rekommenderar andra. Inte det där att omfamna med allt man har. Men däremot rådet till alla. Hitta EN (åtminstone EN) sak som du känner stor passion för. Där hittar du lyckan.
Nu skall jag dricka upp, te, hantera min mail, kolla morgonens nyheter, sen ge mig ner till Hulken som redan står där nere och muttrar över “sovmorgon” och “slöhet” och “ingen ordning alls”. Men innan eldarna är tända får han muttra den gamle gode gröne. Jag bryr mig inte alls.