soptunnor-blåser-bort-väder där ute. Ja delar av tak också. En av takbevattningsrännorna på framsidan har lossnat av snöraset och vajar nu käckt i vinden. Vårkänning är det väl detta kallas. Jag håller i mig i närmaste tangentbord för säkerhetsskull.
Men sotaren lät sig inte hindras. Han må vara rädd för getingar och andra småkryp men vindar uppe på tovmeter bekommer honom inte. Hulken börjar ta sig igen efter besöket som synes.
En sista slurk kaffe. Sen kanske jag gör som katten. Somnar.