Så har Niklas gått ut i nian. Overkligt på något sätt. Lille grabben har blivit stor och skall ut i riktiga livet. Är dock helt säker på att allt kommer att gå bra för Niklas vad han än företar sig. Han har lika mått av intigritet och intelligens och en skön inställning till livet som kommer att underlätta detsamma. Jag hoppas att han kommer att läsa vidare eftersom han har huvud för det men det handlar väl mångt och mycket om man hittar miljöer och lärare som kan stimuera detta huvud. Det är bara hoppas att det blir så. Men det är också viktigt att det blir hans eget val.
Jag har aldrig trott på att försöka påverka barnen i någon riktning. Dom måste själva hitta en väg som dom kan vandra efter. Göra sina misstag och triumfer. Med det inte sagt att jag inte bryr mig. Älskar båda mina söner så mycket. Men att älska någon innebär också att respektera den personen. Jag har själv gjort många misstag och inget av gångerna har någon annan reparerat dom åt mig precis som sig bör men oftast har mina föräldrar funnits där i bakgrunden som ett tryggt skyddsnät. Att vi finns som ett sådant skyddsnätet hoppas jag mina grabbar skall känna också. Isåfall har vi lyckats.