Det smälter och droppar utanför fönstret. Inte bara under dan utan också på natten. Bergfinkarna är redan här och med dom vet vi att det följer med en och annan Bofink. Var dom inte så svåra att skilja åt så skulle man se dom. Jag ser bara Bergfinkar. Det är ett som är säkert. Men dom är lika fullt välkomna. Det finns gott med mat som dom kan äta där vid fågelbordet. Det räcker åt dom alla även fast dom är riktigt många i år som varje år.
En Koltrast och en Stare har också landat här på Brattberg. Vi såg en Trana – om än lite vilsen på en snöig åker – och lekande Tofsvipor sist vi var ute och åkte. Lekande Tofsvipor är bland det vackraste som finns. Men Orrtuppen som spelade efter vägen häromdan var såklart vacker den också. Så ourban liksom där vid vägen i sitt sätt. Skiter väl i Stureplanskrogarna tycktes den mena. Här dansar jag nöjd och glad efter en dålig landsväg och bjuder in de villiga bland honorna. Dom eftertraktade. Vi lever här och uppskattar våren var och en på sitt sätt. Så vacker som han var är jag säker på att honorna flockades kring honom efter att jag åkt förbi. För vem av dom skulle kunna motstå detta svart/vita/röda underverk till fågel.
Till och med katterna har fattat på riktigt nu att det är vår. Dom sitter där ute på stockar och stenar till synes njutande av det varma fina vädret. Sugna nu såklart att få ge sig ut på jakt igen efter en lång vinter.
Det är bara jag som sitter kvar här inne. Än är det för mycket snö för att man skall kunna ge sig ut i skogen. Men den smälter i en rasande fart. Nästa vecka kanske. Årets första skogstur är en befrielse och en pånyttfödelse. Jag behöver dom där vandringarna bland lo, björn och varg. Ja, älgar, rävar, rådjur, grävlingar och alla dom andra också såklart. Men det finns ingenstans – jo möjligen havet då – där jag har lättare att hämta energi. Jag har mina ställen. Som “vändpunkten” där jag gav upp en gång och bytte bana. Gjorde en utvikning i livet. En som det inte går att ångra. Utan “vändpunkten” och några timmar i stillhet där vid stupet hade jag nog inte vågat. För när man sitter där på dom där ställena. I tystnaden. Så är det inte bara nya tankar som föds i huvudet utan man fylls också med mod och kraft. Man måste hämta massor av det där för att klara av den långa vintern. Det fina är att det inte alls är besvärligt eller jobbigt att få allt det där. Det är bara en njutning som alla sanna energigivande källor.
Så välkommen vår. Nu skall vi mötas och älska varandra tills du mognar till sommar och blir höst med mörkret.