Jag är en enkel man. Inte sådär märkvärdig. När jag gick i skolan så sa man “dem” och “de” kan du använda när du skriver men “dom” använder du i tal. Men förresten får ni göra som ni vill avslutande man. Det är sjuttiotal. Frihet råder. Man får både skriva “dom” och ha fria sexuella relationer och till och med dricka folköl i kopiösa mängder. Till och med göra allt det där på samma gång.
Men sen har ju 80-tal, 90-tal, tvåtusental och tiotal smugit sig på oss. AIDS och residenta gonorré bakterier också för den delen. Så det blir noga igen. Så noga att stora folkgrupper nu skriver “dem” när dom (!!!) menar “de”. Men man vill ju ha det så. Krångligt. Inte fan kan Syckel stavas “Syckel” det förstår ju varenda människa. Då kan den ju blandas ihop med “moped”! Dom som vill särskilja sig från dom “vanliga” och kan det där – och framförallt inte särskriver – har ju nu något att förskräckas över i sina annars så innehållslösa liv.
Själv gillar jag “dom”. Fram för mer “dom”. Det är liksom som “du” istället för “ni”. Mindre märkvärdigt och mer passande för enkla människor. Alltså sådana som mig.