Framgång. Vi jagar den. Vi ser upp på dem som har nått framgång. Sådana där som Bill Gates, Steve Jobs, Håkan Nesser, Annika Falkengren, Hillary Clinton, Aung San Suu Ki. De har offrat något och nått den där framgången. Blivit framgångsrika. Blir lyssnad på. Ja ni vet de där som solklart är med på listan över personer som kommer ifrån eller i alla fall är uppväxta i bygden. Bygdens stolta söner och döttrar.
Sen är det vi andra då. Vi som inte kommer med på dom där listorna. Vissa av oss är inte ens med på kvarterets interna lista. Knappt på listan över framgångsrika i familjen heller. Trotts det är somliga av oss nog så värdefulla. Jag tänker på läraren som år ut och år in med samma entusiasm överför sina matematiska kunskaper till en i bästa fall villig mottagare eller biträdet som sätter sig ner och pratar med den gamla kvinnan fast hennes värkande ben säger att hon är värd att sitta en stund i fikarummet bland dom andra.
Min kompis professorn påminner mig ibland att jag nått dom mål jag satte upp då på 80-talet. Är det det som är framgång. Att nå sina mål. Alltså SINA EGNA mål. Nog är väl professorn ändå lite mer framgångsrik än den arbetslöse o-coole gubben från Lo(o)s? Jo det tror jag dom flesta skulle säga. Men jag vet att jag också kunde blivit den där professorn i fysik om jag velat. Men jag valde bort det. Varför då? För det här? Ja, för det här! När blåmesen knackade på fönstret igår för att det var slut på mat i fågelautomaten då vet jag att det valet var rätt. När jag lägger mig i gräsmattan i sommar och tittar på molnen då vet jag det också. När jag realiserar en ny tanke eller ide’ i hårdvara eller mjukvara så känner jag i hela kroppen hur rätt mitt val har varit. Min framgång består inte i titlar och fyllda bankkonton utan i insikt om livets mening. Jag må vara en medioker skribent, musiker och till och med programmerare (där sista är jag dock beredd att bestrida). Renässansmänniskornas tid är sedan länge förbi. De flesta vill eller orkar inte bry sig om meningen med livet i sin jakt på nya enmeningar. Men jag är rätt tillfreds med tillvaron och känner stor harmoni inför livet och om jag skulle dö just i denna stund så vet jag att jag gått rätt väg och den för mig enda vägen genom livet.