Stänger av P1 för idag. “Sommar” är slut. Cecilia Edefalks program är ännu ett av en hel serie program som har lyft, fyllt, irriterat och puttat en ner i iskallt vatten i år. Precis som det skall vara. Det enda jag saknar är kanske de vanliga människorna. Alla de där som är som Du och jag. Som har levt ett ganska vanligt liv – om det nu finns några sådana – och borde få berätta om dem. Då menar jag inte de som sållas fram i “Lyssnarnas sommar”. Där är det bara de som upplevt elände och sjukdom och som inte kan frigöra sig från det de upplevt som får en chansen. Nej det är det vanliga människornas historia jag är nyfiken på. Historien om henne som tagit en kille och två flickor genom barndom upp till pubertet och skickat dem ut i livet som fungerande människor och samtidigt tagit sig tid att smekande trösta en ledsen åldringar på ett äldreboende. Men också mattelärarens berättelse vill jag höra, han som med glöd under fyrtio år förklarat Pytagoras sats för unga som i den delen av livet inte vet att just Pytagoras tillhör ett av de ljuvligaste mysterierna i livet. I väntan på de vanliga människorna så får man såklart hålla till godo med den bästa årgången hittills av Sommar i p1. Inte illa det heller i och för sig.