http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/karinpettersson/article17254468.ab
Jag skulle väl egentligen skrivit ett långt inlägg för att bemöta den här artikeln men jag orkar tamefan inte. Det är liksom ingen ide’ eftersom de som skriver de här artiklarna redan har bestämt alla sina åsikter i förväg och egentligen inte är intresserad av sanningen. Jag har ju sett JB inifrån. I alla fall i Gävle. Sett en skola som fungerat och dit jag skulle skickat mina egna barn och en skola dit jag skulle rekommendera min bästa vän att skicka sina barn. Inte för att det är en friskola och inte för att det är ett riskkapitalbolag som äger den utan därför att de just på den här skolan skulle träffa engagerade, vakna lärare som gör oändligt mycket mer varje dag för elevernas utveckling än vad de egentligen behöver göra. Engagemang och genuint intresse för andra människors barn och deras utveckling stavas det. Människor som finns där för ungarna i framgång och motgång till 100%, och som verkligen försöker på alla sätt att ge ungdomarna den bästa möjliga utbildning utifrån de ramar som finns uppsatta och som samtidigt är föredömen som människor. Vuxna som varje förälder borde vilja att deras barn växte upp omgiven av.
Jodå jag har varit på andra skolor. Det finns bra lärare där också men jag har också sett tröttheten. Visst oftast också mer resurser men ofta står de där bara i en trött värld. Överskotten (vinsterna skulle man kunna kalla dem) från de här skolorna handlas upp i slutet av året och når i slutänden samma “giriga kapitalister” som hos friskolorna för att behålla budgetnivåerna intakta inför nästa budgetår. Jag har fått tillräckligt många ordrar från skolor där det är viktigare att fakturan skickas före årsslutet än att varorna levereras i tid.
Men visst kan man ha åsikter om hur vinster skall användas, men hur det än är med det så måste ett företag ha vinster för att kunna utvecklas och överleva. Man kan möjligen klaga på att det i skolvärlden finns privata initiativ i form av företag, en politisk fråga, men vinster, ja de hör bara ihop med själva företagandet. Ett måste. I JB’s fall skeppades vinster nerifrån vinstgivande enheter uppåt i koncernen där de spenderades. Alltså de enskilda skolorna gick i de flesta fall bra. Tänk om de också var lokalt ägda. Då hade det bästa av två världar funnits på plats. Men då krävs lokalt och engagerat riskkapital och det finns nästan aldrig längre i Sverige nu för tiden.
Engagemang är viktigare än resurser. Bäst är naturligtvis båda. Men skall jag välja en av dem så väljer jag i varje ögonblick de engagerade. Det är människor som utvecklar, inte koncerner eller politiska manifest, inte ens skolverkets regler gör det. I slutänden är det den ensamme människan där ute som står framme vid whiteboarden det hänger på och är det bara bra människor så kan ni ge er fan på att resten bli bra också. Jag har aldrig mött mer engagerade lärare än de jag mötte där i Gävle någonsin eller någonstans så sätt för helvete inte likhetstecken mellan giriga ägare och undervisningskvalitet.