Jag tröstar mig med en glass och lite godis. Bridgeblandning. Gamlingarnas godis. Steget före Danske kungen och Polkagrisgodis. De senare sånt man bara behöver suga på så att man inte sabbar dyra löständer och/eller implantat. Men än så länge Brideblandning alltså. Steget före slutstationen men ändå åldringarnas godis. Lättuggat, tandvänligt. Eller ja tandvänligt kan väl diskuteras antar jag.
Magar kan fungera som godisskål likaväl som maskin för nedbrytning av detsamma. Bra tycker jag!
Tröstad blir jag väl egentligen inte. Bara tröttare…