Snön lyser med sin frånvaro fortfarande. Det är tamefan sommar utanför mitt fönster. Känns som det är svårt att inte tycka om denna gåva till nordbor som redan ställt in sig på snöslask. Men jag är o-duschad här där jag sitter. Stinker säkert gammal gräsklippning och ännu mer äldre o-cool gubbe, det är ju så det blir. Sensorn på den hembyggda styrelektroniken till varmvattenberedaren har gett sig. Trettiofem spänn styrelektronik istället för tvåtusenfemhundra markandsinköpt dito. Måste lagas. Måste det i alla fall man nu vill duscha varmt. Fru och son vill i alla fall det. Kanske jag med. Så man får börja dan med lite lödning. Reparatör kan man ju inte ringa efter när man byggt det själv. Det är sällan reparatörerna kommer in i det här huset. Om det är bra eller dåligt vet ingen.
Sen bilreparationer. Bromsskivor bak så det är inget märkvärdigt. Men när stål går mot stål är det ändå dags. Det låter så jävligt liksom. Frid och fröjd vore det väl dessutom om inte saker sitter fast så in i helvete som saker gör på gamla bilar. Det är det som är jobbet. Att få loss. Sätta tillbaks går snabbt. Man få hålla tummar innan att man börjar försöka få loss liksom.
Upptäckte igår – efter att frugan påpekat det – att jag läste Dagens Nyheter i fredags istället för Svenskan som vi egentlige prenumererar på. Hur det gick till är oklart men den låg i alla fall dör i lådan då tydligen. Att jag inte upptäckt det själv säger antagligen en hel del om hur jag upplever världen. Eftersom vår elektroniska prenumeration började nu – jo nu blir vi läsplatteläsare – så blev det naturligtvis ett glapp i Lördags. Lösenordet fungerade inte och första dan som elektronisk läsare blev en dag utan dagens tidning. Fick alltså plocka fram fredagstidingen igen. Inget som stör så mycket. Så är det ju ofta på vintern här ute i skogen och på söndagarna når tidningen ändå aldrig fram. Kulturdelen i DN är ju dessutom vida överlägsen motsvarade sidor i Svenskan. Men vad jag också upptäcker när jag läser DN är det antal värderingsartiklar som jag inte skulle hitta i Svenskan. Sånt där som jag skriver under på med hjärtat. Ja man ser inte de där i Svenskan. Bra artiklar och bra research men sällan det där man skriver under på med hjärtat. Känns helt plötsligt som om det finns något farligt i det där. Trotts bättre Sverigebevakning i övrigt i Svenskan IMHO så är det kanske dags att byta. Kör en period till så får vi se. Kanske blir det DN nästa vända eller iof varför inte New York Times eller en Vietnamesisk tidning. Man skall försöka vidga vyerna. Speciellt när man bor såhär.
Ja, ja man får försöka komma igång om det skall bli något gjort över huvud taget här på berget. Ut med er ni också!