Har en bra bok som väntar där uppe. Sitter ändå här och är oinspirerad fast jag måste och borde vara inspirerad så in i helvete egentligen. Så boken drar i mig. Hårt. Vill att jag skall komma upp fortare än kvickt och läsa alla orden i den.
Har sett hatet idag. Jag kan bara reagera på ett sätt när jag ser det där och det är genom att inte vilja vara nära människorna alls. Det är bara så att ibland räcker inte ens Lo[o]s som tillflyktsort. Man skulle behövt en koja ännu djupare in i skogen. Avstängd och bortkopplad för att slippa se eländet. Nu var det inte riktat direkt mot mig idag – jag får min beskärda del annars som alla andra som skriver och tycker något – men när personangrepp och rasistiska åsikter haglar och SD får 10% i oppinionsundersökningarna så måste vi ju ha fått ett samhälle som ruttnar och som vi måste börja renovera. Man vet ju samtidigt att det är hel jävla hög till som tycker sådär som SD folket men inte tagit steget fullt ut bara därför att Moderater och andra högerpartier fungerar också. Moderater plus Sverigedemokrater sitter med fyrtio procent av Svenskarna bakom sig. Egoismen och dumheten firar triumfer. Man såg aldrig en Moderat i en Vietnamdemonstration eller en som kämpade för svartas rättigheter eller inte en som visade det endaste lilla uns empati för något annat endaste dugg än för mer pengar i den egna plånboken förr och man ser ingen nu. Stockholmssyndrom kan man prata om. Proletärer som är gisslan i sina bostads och konsumtionslån och som börjar gilla sina gisslantagare. Tror friheten är att vara som dem. Krävs terapi för att bota.
Där är vi. Vem i helvete vill leva så. Man kunde vara stolt över det här fina landet en gång i tiden. Där vi röt ifrån när det var orättvisor ute i världen. Idag är vi bara som en strykrädd hund i världspolitiken. Helt utan ryggrad och integritet.
Moderat politik är fan inte många steg bättre än SD’s skit. Ensam är fasiken inte stark, bara svag. Allt annat är villäror från dem som vill förslava.