Så har ingenjörer det.

Att göra något klart är ett HELVETE! Ändå har jag gjort det så många gånger förr. Suttit där med blocket med punkter bredvid mig som skall med “innan det är klart”. Listan som stundom får fler rader och stundom faktiskt minskar i antal rader.

Man har en deadline, men om inte dessa antal rader har inlett en stadig tendens till minskning innan denna deadline så måste man skjuta på den. Därefter hoppas man att när den nya deadlinen är nådd att man skall vara där att den där tydliga minskningen blir tydlig. Att man kan stå för det där man gjort. Så att man äntligen kan skicka ut det över världen.

Första gången jag gick igenom det här var 1985. Det första Hayes modemet i Sverige. Lite minne och assembler. Svårdebuggat. Jobb dag och natt såklart. Men listan minskade aldrig. Man var för ambitiös. Men saker måste ut genom porten så till slut måste man släppa fast det finns saker kvar att fixa på den där listan. Jag minns att jag  aldrig kunde tänka mig att någon skulle vilja köpa det där skitmodemet. Men såklart var det ingen som märkte av buggarna. Bara jag visste att de fanns där.  Det blev en storsäljare och när Elfa började sälja det kändes det som något speciellt.  Tror till och med att det bara gjordes en eller två firmware uppdateringar över huvud taget efter release. Finns förresten några fler produkter från den tiden i slutet av den här sidan http://www.eurosource.se/akhe/wiki/doku.php  Jag är stolt över var och en av dem idag. De är lite mina barn de också som mina riktiga. Jackie-1200, Jackie-AT, Catch, Infratex, CC-Pilot, och en jävla hög till. Var och en ett år av utvecklingstid, ett år i mitt liv. Assembler det mesta eller C/C++ på senare tid. Deadline ofta på vårarna. Nätter och helger och många, många gånger två och ett halv dygnspass med hjälp av cigaretter och kaffe, sånt man klarade på den tiden. Eller det gör man väl fortfarande men man har lugnat sig lite.

Det har varit samma sak de senaste åren. Ja utom de sista då när det knappt ens varit låtsasdeadlines. Lika jobbigt varje gång. Lika underbart när det man jobbat så hårt med skeppas ut genom porten. Olikt teater och musik och idrott så mötts man ju inte heller oftast av ovationer och applåder i min bransch. Man kliver bara på nästa projekt och hör man något om det gamla så är det bara om något inte fungerar.

Så har ingenjörer det.

ps. Jodå till och med på Apple. Inte fan är det Ingenjörerna som står där på scen. Det är marknadsförare, execs.  och säljare som håvar in berömmet. ds.