Titta på den här bilden. Så otroligt mycket arbete det står där i hyllorna och ändå är det bara en bråkdel av det som utges just idag.
Categories
Form för nickel
?
“Form för nickel” av Olof Hellström. Vackert tycker jag. Ett minne av att Axel Fredrik Cronstedts upptäckte nickel i Los i 1751.
Categories
Likviditet (kassalikviditet)
Categories
Installera
Det finns ingen ringklocka bara en dörrklapp i from av ett lejonhuvud. Jag använder den. Dörren öppnas och där står han då John Lennon och undrar hur man mår. Lite nyvaken sådär, men han verkar glad. Öppnar dörren och släpper in mig. Första tanken är naturligtvis. “Finns han på riktigt?” men det gör han tydligen alltså eftersom han nu står där framför mig. Jag är inte en sån där som blir starstruck så när han vill “sätta på kitteln” och bjuda på en macka så hänger jag med. Han plockar fram lite toastbröd och en vegetarisk pastej och börjar bre mackor. Frukost för honom, förklarar han. Slänger över brödet till mig så att jag också kan bre en macka. Letar upp en burk med pickels och en med inlagd gurka i svalen. Han tar pickels på sin macka och jag slänger på några skivor av den inlagda gurkan. Han gör trekanter av sina på Engelsmäns vis. Själv kör jag fyrkantigt på Svenskars vis. Tekannan kommer fram på bordet. I med lite grönt. På med mössan. En gul grön variant som får mig att tänka på Ljusdals bandylag. Får dra en stund. Han häller upp i våra koppar.
Teet smakar gott. Grönt te. Ganska starkt. Vi börjar prata mat. Jag berättar att jag är vegetarian. Han är det för det mesta själv också säger han men måste ha en riktig stor jäkla biff ibland. Ler lite pillemariskt. Jag avstår helst säger jag. Han berömmer mig för det. Berättar sen hur han vill ha grejerna installerade. Jag frågar lite. “Hur bråttom är det att få allt klart?” Det är mycket nu. “Ingen brådska.” Dom skall till New York imorgon och kommer inte tillbaks hit till England förrän om två, tre månader. Men då vore det ju bra om det var klart. “Inga problem säger jag.” Så jag sväljer ner det sista av min macka och häller i mig teet. Mäter upp det som skall mätas och ger mig iväg. Tillbaks två veckor senare och installerar. Bara en äldre man där som låser upp. Vi träffas aldrig igen men min räkning betalas fem dagar för tidigt.
Categories
Svensklärare
Anna är en sån där snäll människa. Alltid med någon positiv kommentar på lut. En som elever och arbetskamraterna gillar. En sån lärare som man hoppas att ens barn skall få.
Ibland sviktar omdömet även hos en person som henne. Som idag när hon kommenterade.
“VARFÖR blev du inte språklärare?”
En allvarig missbedömmning! Men även solen har ju fläckar som bekant.
Det här är varför:
Mina inlämnde uppsatser i skolan skulle kunna kallas en “studie i rött” och hängts på Moderna. Att jag idag fyrtio år senare skriver historier och faktiskt fortfarande gillar att skriva beror enbart på att jag är en sån person som inte kan leva ett fullvärdigt liv utan fantasin och därför inte låter någon ta viljan att uttrycka den i ord eller på annat sätt från mig.
Det första problemet är stavningen. Som varande en person med för stor logisk hjärnhalva så skrev jag Svenska som Finnar stavar. Inte omtyckt av språklärare. Ja, jag skrev inte cykkel då som en Finne skulle skriva utan cyckel. Att det sedan skulle skrivas cykel för att det fanns någon långsökt koppling till cyklisk är fortfarande svårt för mig att ta in. Och jag är ingen hängiven supporter av det icke deterministiska.
Sen att jag kanske inte heller såg det viktiga i att skriva cykel istället för cyckel eftersom var och en med en någotsånär utvecklad hjärna ändå skulle förstå vad som avsågs förbättrar nog inte heller mina språklärartalanger.
Sen har vi kommateringen. Jag har aldrig fattat teorin bakom riktigt så jag plockar dit ett komma lite här och där. För textmelodins skull liksom. Lite som musikaliska markeringar. Att mina lärare på området aldrig varit överens med mig om deras placering ja det diskvalificerar mig väl även från yrkesvalet i det avseendet.
Grammatiska regler. Jag vet inte ens vad ett verb är och det är nog bra kunskap att ha om man skall bli språklärare. I alla fall ha viljan att vilja veta det vilket jag tyvärr också saknar.
Slutligen är en med åren tilltagande felskrivningsfrekvens på tangentbordet och ett sinne som oftast fuzzylogiskt läser innehåll snarare än enstaka ord klart diskvalificerande för yrkesvalet fråga. Detta är tämligen intressant eftersom jag anar att andra har båda moderna på samtigt medan jag måste koppla om mellan dem. Ordens meodi i ena läget. Stavning och se enstaka ord i det andra. Säkert någon skada i grunden. Vi borde väl egentligen utrotas vi som är sådana.
Som om allt detta inte vore nog så är särskrivningar inte heller något jag upprörs över. Nästan jämt så fattar jag av sammanhanget vad man menar och ett syftningsfel här och där bara förgyller den dan.
Så språklärare Anna nej det tror jag inte. Jag kommer att fortsätta skriva lik förbaskat. Antagligen inte en bok, antagligen inget annat pretantiöst, bara sammansatta ord. Ibland kombinerade för att smörja min själ. Ibland för att få ut det där som ligger där och trycker och vill ut. Ibland bara fria fantasier just för att det är härligt att sitta en stund och fantisera i en helt egenskapad värld.