Så fort musiker intervjuas i radion så kommer frågan
– ok, hur har ni tänkt följa upp det här då?
och sen kommer ALLTID – ja i alla fall jag har missat alla intervjuer där det inte kommit – en förklaring att nu väntar man sig att bli upptäckt osv. och att nu den här gången kommer det med nästan säkerhet.
Jag fattar ju att väldigt många kanske egentligen menar att man vill ha fler spelningar och så. Att folk vill bli “upptäckta” för att kunna syssla med det dom gillar på heltid. Men det är konstigt att inte fler bara är nöjda med läget. Så känner i alla fall jag. Jag skapar musik och älskar verkligen det men det känns också som om det räcker. Nu är jag iof en gammal gubbe idag och ville ju själv bli “upptäckt” när jag var ung och naiv. I dag är väl snarare sanningen att en hit skulle förstöra det liv jag lever idag. Ett ganska gott liv.
