En o-cool gubbe

men…

Så var det ett nytt år då igen. Förra året gick så fort så man inte riktigt han med. Tur var var väl det iof. Det roligaste med året var nog att få jobba uppe i LoosGrufvan. Alltid roligt med något nytt och att jobba med människor är alltid roligt. Just det bådar ju gott för 2009 och lärarjobb.

Under den sista delen av Ã¥ret har jag försökt jobbat med SweetBoxen men fÃ¥tt använt mycket tid till att rätta buggar i det projekt jag jobbat med för ett företag i Ljusdal frÃ¥n och till under Ã¥ret. Det skall bli sÃ¥ skönt att slippa dom här människorna. Mer arroganta, gnälliga, okunniga och infernala människor har jag aldrig jobbat med. FrÃ¥n dom fÃ¥r man minsan inte ens ett svar pÃ¥ sin julhälsning fast man kanske mailar i andra frÃ¥got flera gÃ¥nger om dagen. Det är bara suckar och gnäll dagarna lÃ¥nga. Men man räknas väl som en annan av deras anställda och telefonserviceföretagen har inte speciellt höga tankar om sina anställda. Dom är bara maskiner som har en viss kapacitet som skall utnyttjas sÃ¥ mycket det gÃ¥r. Allt detta ivrigt pÃ¥hejad av Närljus och kommunen för även dom lever ju pÃ¥ dessa stackars människor. Fy fan säger jag. Skit pÃ¥ er. 😉

Ljusdal ja. Hej och hÃ¥ vilket skit ställe det är. I alla undersökningar sÃ¥ kommer man sist. UtbildningsnivÃ¥, företagsklimat osv. Men inte i folks huvud och Ljusdals posten. Där är man bäst i världen. Har aldrig förstÃ¥tt denna discrepans. Har man varit med i Ljusdalsposten sÃ¥ är man världskändis. Allt som händer och sker mäts efter en intern mÃ¥ttstock som inte tar nÃ¥gon omvärlden i beaktande. Glad att jag bor i Los. Skit pÃ¥ er Ljusdal. 😉 Det kan Los ocksÃ¥ göra förresten. 😉

Det nya Ã¥ret lär bli ett skitÃ¥r det med sÃ¥ det kan gott ocksÃ¥ skita pÃ¥ sig redan sÃ¥här första. Hörde av en kompis i Lithauaen att deras gaspriser ökat med 30%, elen med 150%, arbetslösheten med 300% osv Han sÃ¥g inte speciellt ljust pÃ¥ 2009 kan jag lova. SÃ¥ det är lika bra att vi deppar ihop ocksÃ¥. Skit pÃ¥ dig 2009… 😉

Och ni bloggläsare kan ocksÃ¥ skita pÃ¥ er förresten. Nog kan ni hitta pÃ¥ bättre saker än att sitta och läsa den här bloggen hela dagarna… 😉

Gott Nytt År på er era skitar!

Hej,

Gällande ansökan till ”webbkunnig medarbetare”.
Vi har gått vidare med några sökanden. Tyvärr är inte du med i den gruppen.
Vi vill ändå tacka dig för visat intresse.

Gott Nytt Ã…r!

Hälsningar,
Maria Owén och Styrelsen
Hälsingland Turism

Båda mina söner är hemma över julen vilket naturligtvis är mycket trevligt. Jonas, som inte är hem så ofta, säger att han skall vara kvar till över nyår. Ja vi får väl se hur det blir med det. Tycker han börjar vackla i den föresatsen redan.

Som jag skrivit här tidigare sÃ¥ brukar Jonas och jag diskutera rätt livligt när han är hemma. Han har tydliga vänster sympatier precis som man skall ha i den Ã¥ldern och enligt honom är jag en typisk förstockad liberal. Ja ni anar ju hur diskusionerna gÃ¥r. För mig är tÃ¥lamod och “skynda lÃ¥ngsamt” en dygd. Han ung och hetsig föresprÃ¥kar revolutionen osv.

Nu har det tydligen gått så långt att så fort vi börjar diskutera så börjar omgivningen i form av yngste sonen Niklas och Karin försöka mildra den. I år har dm lyckats så pass bra att vi bara lyckats ha en enda häftig diskussion som slutade med att Jonas inte pratade med mig på åtta nio timmar. En enda på snart en vecka. Ett svårslaget rekord.

Annars är det just det jag saknar mest här i Los. Att parat med mänsikor med andra åsikter. Tiden på Fysikum i Uppsala var oslagbar. Man fick vara en Einstein. Man kunde diskuterara på lika villkor med kurskamrater, docenter, forskare och faktiskt nobelpristagare. Jodå vi hade vår egen. Professor Sigbahn på institutionen. Man blev frågasatt men blev tagen på allvar. Jag älskade det mer än livet. Saknar just detta oerhört. På somrarna när jag jobbade natt på Ulleråkers sjukhus satt jag och en annan kille och diskuterade filosofi nätterna igenom. Otroligt stimulerande. Samma sak var det när man var ut på krogen. Diskussioner, diskussioner, diskussioner.

Jag har alltid haft lätt att se saker från utsidan. Kanske just för att jag älskar att analysera saker så mycket. Att försöka förstå något på riktigt inte bara befästa min egen syn på saken. Numera händer det sällan att man får en chans till rödvin och diskussioner.

Fick Chaos av Jonas i julklapp. En bok om kaos teorin. Mycket intressant. Skall nog plÃ¥ga min bäste kompis Björvin som är professor i Fysik pÃ¥ “min” institution numera med vad jag inhämtar. Fast vid närmare eftertanke skulle det nog bli för patetiskt. Är nog för lÃ¥ngt bort frÃ¥n den världen idag. Bäst att hÃ¥lla sina tankar för sig själv…

Har suttit igÃ¥r och idag och ritat konstruktioner eller snarare moduler för VSCP. Tror jag har ritat nästan tio olika moduler. Helt plötsligt finns det bara där. NÃ¥got som gör att man kan realisera nÃ¥got som man gÃ¥tt och funderat över länge. Man behöver knappt tänka det är bara att färsta flödet pÃ¥ “papper”. Försöka hinna med. Jag har upplevt det mÃ¥nga gÃ¥nger med lÃ¥tar ocksÃ¥. Plopp sÃ¥ sitter nÃ¥got i huvudet. Tyvärr har jag först pÃ¥ senare tid börjar spara sÃ¥dant ocksÃ¥. Ni skall fÃ¥ höra nÃ¥gra här snart. Lovar. Detsamma gäller att skriva. Plopp sÃ¥ flyter det text över sidorna.

Alla kreativa människor vet att det är såhär. Man måste hitta inspirationen och när man gör det så blir det ett bra slutresultat. Försöker man tvinga fram något så blir det på sin höjd något mediokert. Nu finns det människor som saknar förståelse för en kreativ process. Inspiration för dessa människor är bara något fånigt, löjligt och oönskat. Man kan jämföra det hela med att gå med en slagruta.

Min farsa visade det för mig för länge sedan och det fungerar. Ja inte så jag vet om man kan hitta vatten men klykan rör sig på vissa platser i alla fall med en kraft i händerna som är ofattbar. Visade för min fru för några år sedan och hon kände också det här. Frascinerar berättade hon för sin bror som naturligtvis också ville prova. Men för honom fungerade det inte alls. Följdaktlgen tror han inte på det heller. Precis så tror jag det är med den kreativa processen också. Har man inte (eller har tränat upp) sin kreativa sida så får man aldrig uppleva detta flöde av kraft och tror därför inte på det heller.

När jag pratar om “dom döda” här pÃ¥ bloggen sÃ¥ är det människorna som inte bejakar sina kretaiva sidor jag menar. Det är syns om dom…

Aldrig nÃ¥gonsin har jag fÃ¥tt sÃ¥ mycket respons pÃ¥ mitt “julbrev”. Tack alla för era uppmuntrande tillrop. Har värmet lika mycket som whiskyn i Ã¥r.