Är det någon som tror att de Tyska koncentrationslägren inte kan upprepas igen. Det är bara att läsa artiklar som denna för att inse att det alltid finns människor som följer reglerna oavsett vad deras eget hjärta och känslor säger och hur hemska eller idiotiska reglerna är. Jag har aldrig och kommer aldrig att förstå dessa människor. ALDRIG!!! Att vi har människor som dessa i samhället är värre än alla motorcykel gäng och kriminella tillsammans.
I Fredags var vi ned till Uppsala. Utvecklingssamtal på skolan för Niklas. Tog väl en kvart ungefär. Sen åkte vi hem.
Nejdå. Vi passade på att uträtta en del ärenden också och att forsla lite grejer åt vår andre son Jonas som också pluggar där nere. Dessutom låg Karins farsa på Akademiska sjukhustet efter en hjärtoperation så vi passade på att besöka honom också. Han är normalt en kraftfull man trotts sina +80 år så man får ta alla chanser att träffa honom när han är i sämre kondition än normalt så man kan hävda sig. Nu var det bra med honom vilket vi naturligtvis alla uppskattade. Stor operation naturligtvis så det kommer ta tid att komma tillbaks på banan igen. Men han är en vrång dalmas så det lär gå bra.
Så hela dagen gick snart åt och vi kom inte hem förrän vid elva tiden.
Gillar Uppsala. En trevlig och härligt ung stad. Nu var det dock lite väl rörigt. Antagligen pga att det var Fredag före advent. Hemma igen med vit snö, strora flingor som sakta dalar ner från himlen, domherrar, ekorren, talgoxar får mig att inser jag att hemma är nog landet.
Ja så skadad har jag nu inte blivit att jag tror det är jag om Nu någon trodde det. Men kolla Tesla World System
Nu rör det sig. http://www.engadget.com/2008/11/27/nokia-launching-z-wave-home-control-center-next-year/
Nu skulle man bara haft färre döda omkring sig… 🙁
Sitter egentligen med ett kundprojekt. Ja ni vet ett sÃ¥dant där som inte är sÃ¥ intellektuellt stimulerande men som ger betalt. Varför är det alltid, ja, nÃ¥ja nästan alltid, sÃ¥ förresten? Hursomhelst sÃ¥ har jag jobbat rätt hÃ¥rt med att fÃ¥ TCP/IP att fungera pÃ¥ SweetBox’en. Ja Microchip stacken var ju pÃ¥ plats sÃ¥klart och fungerade sedan länge. Nu ville jag fÃ¥ in Adam Dunkels lwIP stacken och fÃ¥ den att fungera tillsammans med realtidsoperativsystemet FreeRTOS. Behöver den kunskapen till andra projekt som surrar i huvudet. Det krÃ¥ngliga har varit att fÃ¥ till tvÃ¥ olika “minnestänk”. Massor av testande som tar massor av tid. Man skall lära sig koden och verkligen fatta vad den gör i de olika delarna.Eftersom min kund behöver sina grejer har jag lagt portningen “on hold” tills jag är klar med kundjobbet.
Och igår kväll när jag satt som bäst och kodade åt min kund så kunde jag inte hålla mig. Måste testa en sak som poppade upp i huvudet. Nähä det fungerande inte heller. ARP fungerade dock så något hände. Så en ny ide. Knappa in ändringen, kompilera, ladda in koden och kör. Och där satt den. Portat. Ja inte klart. Mycket finputsning återstår men foten är inne liksom. Nu blir det räkmacka en bit ja eller morot då för mig som är vegetarian.
SÃ¥ sitter man dÃ¥ där i sitt lilla rum och har lyckats med nÃ¥got som man är nöjd med. Ja det är rent av att man tycker att man gjort ett jäkligt bra jobb. Men man har ingen att skryta för. Liksom ingen ide’ att utbrista i ett hurra ens. Frugan har fÃ¥tt höra om allt för mÃ¥nga lysande dioder under sina dagar sÃ¥ henne bespar jag mina världsförrändrande prestationer numera. Sanningen är nog att hon vet mer om sin brors projekt idag än vad hennes man sysslar med. Inget konstigt med det. Mina kamrater i USA hÃ¥ller pÃ¥ att steka kalkonen (detta hände igÃ¥r kväll) till Thanksgiving idag sÃ¥ dom är inte heller nÃ¥got att ha just denna kväll. Det är bara att gÃ¥ och lägga sig. Klockan är 00:30. Frugan ligger bredvid och snarkar ljudligt. Förkylning pÃ¥ gÃ¥ng kanske. Jag läser nÃ¥gra sidor i min bok, Tröttnar. Släcker lampan. Känner mig ensam i hela världen. Somnar…
Har varit djupt inne i koden hela dagen idag. En värd där det varken finns kyla eller begymmer. Kanske är det just därför det är så roligt. Man är oåtkomlig liksom. För egentligen är det ett helt galet jobb. Man ägnar dagar åt att försöka hitta fel som antingen man själv eller andra har åstadkommit. När man hittar ett av dom så blir man överlycklig. Rätt patetiskt alltså.
Nu skall den gamle mannen sova… eller i alla fall sova efter att ha läst ett kapitel…