 
Alldeles nyss kom den första Ã¥sksmällen här. Windowsburkarna Ã¥terstartade samtliga. Linuxmaskinerna som är lite mer ompysslade och därför har UPS hickade inte ens. Ja det hade ju mest med UPS’arna att göra sÃ¥klart. Ingen skugga pÃ¥ Windows denna gÃ¥ng.
Men visst är det tvära kast nu. Riktig vinter med ordentligt med snö för nÃ¥gra dagar sedan (ligger lite kvar ännu) och nu Ã¥ska och regn. Jag hör domedagsfolket skrika allt högljudare om jordens undergÃ¥ng och sÃ¥ är det nog (;-/) . Sist jag tittade pÃ¥ terometern sÃ¥ steg den sÃ¥ det är nog helt rätt. Jag programmerar lugnt vidare…
Ernst hette min far. 1993 gick han bort efter att hans kroppspulsåder brustit en osannolikt vacker vårförmiddag i slutet av April. Från en dag till en annan var han bara borta. Det var en jobbig tid för vi kom, de senaste åren, att stå varandra nära. Samtidigt var detta rätta sättet för honom att dö på. Snabbt utan en långdragen sjukhusvistelse, eller skröplig åderdom för den delen, som jag vet han skulle hatat.
Han levde sitt liv för Edsbyns Träförädling, spånplattefabriken m.m. där jag också jobbade under ett antal år. Vi såg honom kanske inte så mycket hemma för hans arbetsdagar var både långa och intensiva. Men på något konstigt sätt så var han ändå närvarande. Åtminstone för mig.
Han uppfann nya lösningar och nya maskiner och jag antar Familjen Järvefelt som var ägare till fabriken tjänade en rejäl hacka på hans passion för den här fabriken. Visst var dom oerhört snälla mot både honom och vår familj, det måste göras klart, men vi var ändå alltid arbetarna och dom “kapitalisterna” som kunde spela med oss efter godtycke. Det är också sant att det mesta av min fars lycka låg i det här arbetet och utan det skulle han ha varit en halv person. Så egentligen var väll allt som det skall.
Farsan var redan innan han slutade skolan utan både far och mor. Farmor dog i cancer och farfar försvann bort redan tidigare. Själv träffande jag ingen av dem men vet att dom båda hade ett mödosamt liv. Farmor sålde kött till de bemedlade från en dragkärra i Orsa för att försörja sig själv sina sex barn. Det kan inte ha varit lätt. Farfar försvann in i sjukdom och vad jag vet hade man min far ingen kontakt med honom utom en enda gång.
Under sina sista år bodde farsan i Samuellsfallet mellan Edsbyn och Los. Stället som blev både hans och “morsans” paradis. Efter mycket övertalning från Karin och mig (“morsan” var inte helt flrrtjust i hundar) kunde han också köpa en hund. Nalle, en bordercollie som han älskade och kände enorm stolthet för. Nalle som satt bredvid honom och slickade hans hand när han dog.
Hur som helst så saknar jag min snälle far.
Categories
För den som är intresserad av e-handel
Categories
roligaprylar.se
En butik man måste kolla in.
Categories
Jaha då var några buggar till fixade.
synd bara att de är sÃ¥ mÃ¥nga kvar… Godnatt!