http://www.indexmundi.com/g/r.aspx?c=xx&v=85
JassÃ¥? Trodde jag verkligen inte….
http://www.indexmundi.com/g/r.aspx?c=xx&v=85
JassÃ¥? Trodde jag verkligen inte….
Flyga Drake av Khaled Hosseini
När jag läste dom första kapitelen i den här boken så var jag starkt tveksam till om jag skall fortsätta läsa vidare. Den handlar ju om två pojkar som växer upp i Kabul i Afganistan. Mycket är så annorlunda och det är lite svårt att ta till sig direkt för en Svensk.
Men efter ett antal kapitel så drar den igång ordentligt. Man får en fantastisk inblick i hur det är att leva i Afghanistan före ryssarnas intåg, när ryssarna kommer och när sedan Talibanerna regerar. Det är en bild från någon i övre medelklassen men ändå intressant. Det här är en bok som jag inte kommer att glömma i första taget och varmt kan rekommndera.
Jag har alltid varit en intensiv person. Mitt Liv kan indelas i ett antal perioder.
– Luddig period som jag inte minns sÃ¥ mycket av.
– FrÃ¥n 1968 – 1972 var det fotografering och film som var mitt allt överskuggande intresse. Upptäckten av flickor och ett band med Deep Purple ledde mig in pÃ¥ nästa period.
– FrÃ¥n 1972 – 1978 var det att spela i ett band som gällde.
– FrÃ¥n 1978 – 1981 skedde en övergÃ¥ng frÃ¥n intresset för ljudtekniker -> fysik -> datorer
– FrÃ¥n 1981 – 2008 Har det varit datorer för hela slanten.
Satt och pratade med min granne Sone Banger i Helgen och kom att undra om jag gjord rätt den där gången 1978 när jag sålde förstärkaren och gitarren och köpte en TV och började plugga. Inte att jag började plugga naturligtvis. Det går det inte att ångra men att jag inte spelade vidare. Det var inte förrän 2004 som jag återigen började spela. Nu betydligt segare i fingrarna.
Kanske är det dags att byta inriktning igen. Först mÃ¥ste jag nog ut pÃ¥ min pilgrimsresa. Sverige till Sydafrika vore en lagom tripp som kanske kunde fÃ¥ en att fatta ett beslut under. Men Ã¥ andra sidan datorer är fortfarande ganska roligt ocksÃ¥….
Jag gillar att läsa. Har normalt alldeles för lite tid för det dock. Sitter ju framför datorn mellan 9 och 00 och brukar därför få till ungefär en timmes läsning varje dag innan det är dags att sova. Detta gäller då bara om boken är medelbra för är det en kanonbra bok så kan det bli en timme eller två till och är den sämre brukar jag bli trött ganska fort.
I vår familj är jag den långsamme läsaren (enögd som jag är ,-). Lyckas jag få tag på en bok först så brukar minst en familjemedlem vänta otåligt därför att dom under tiden måste läsa nån gammal bok eller något som man normalt inte skulle ha läst Resultatet är att jag nästan alltid kommer sist i läskedjan.
Skönlitteratur är det som gäller. Har svårt med teknisk och naturvetenskaplig litteratur eftersom det obönhörligt får mig att börja fundera. Börjar jag fundera så är det kört att sova. Ja ni vet. Lika bra att låta bli. Dessutom läser jag så mycket sådant under jobbtid.
Skönlitterära böcker däremot är en perfekt buffert mellan det tekniska och till sovandet. Läsandet blir en resa från en värld till en annan.
Min far hade alltid problem med att sova. Hans huvud var fullt av tankar pÃ¥ jobb när han la sig och det var omöjligt för honom att somna innan problemet var löst eller i alla fall delkomponenterna identifierade. Han utnyttjade ofta TV’n som en buffert men ofta jobbade han sÃ¥ sent att TV programmen slutat för länge sedan när han kom hem.
Läsandet har alltid varit viktigt för mig. Hemma fanns inga böcker. Det var bibeln och en eller annan presentbok. Läsande var inget man gjorde i annat än i tidningen. Så biblioteket var min vän. Jag släpade hem kasse after kasse med böcker. Mest populärhos mig var en serie stora röda böcker om teknik. Underbart härliga med sprängskisser och förklaringar över hur allt fungerade. Jag brukade låna så många jag orkade bära och sög åt mig innehållet med fullständig njutning.
När jag började plugga igen så var det samma sak. Underbart. Fysik, kemi, matte. Massor av kunskap inom räckhåll.
Under den första tiden sÃ¥ hade jag en tjej som litteraturlärare som jag tror kände min törst och hon ledde mig varsamt fram bland bÃ¥de de stora och de udda. Det sköna med henne att hon accepterade att man inte fann Stridberg’s röda rummet bättre än en bok om en motorcykelresa genom Amerika. Men fantastiskt var det. En värld jag gärna stannat i.
I Uppsala fanns ju allt det här tiodubbelt. Men här fanns också intrigerna, jakten på berömelse och pengar. Ingen eller nästan ingen var ute efter de universella sanningarna. En naiv sälle som jag skulle blivit slukad med hull och hår om han gett sig in i det akademiska spelet. Så min tanke att bli forskare om molekylära system fick stryka på foten för datorernas logiska värld.
Jakten på kunskap (och att försöka förstå) finns dock fortfarande med och kommer alltid att vara min främsta drivkraft.
http://fragg.net/video/rally-loeb-policeman