En o-cool gubbe

http://content.zdnet.com/2346-9595_22-184538-1.html

I ett replikskifte med min kompis Anders fick jag följande i svar från honom och som jag tycker ni skall få del av.
I mitt senaste möte med ondskan handlar det mest om ett hånfullt flin hos någon med makt där det inte borde
finnas ett flin. En nedsättande kommentar om något som inte behövde kommenteras. Att hellre skada än att hjälpa.
Ja ni vet vilka dom är. Dom finns hela tiden runt omkring oss…

Hej igen,

> Ondskan definitivt! Vad jag menar med det är egentligen att här handlar 
> det om människor som egentligen
> 
> 1.) gillar att göra andra illa
> 2.) inte bryr sig om andra människor
> 
> Helt övertygad om att det är exaktsamma typ av människor som skickade 
> judar till koncentrationslägren. Fanns det en lag eller regel som sa att
> det skulle vara så så fick det bli så.

Precis! Det är visserligen ett tag sedan jag studerade detta ämne, men det 
finns beräkningar som säger att minst 2-5% av befolkningen lider av denna 
störning och att ytterligare upp till 10-15% har varierande grad av denna 
störning. Enligt en relativt färsk forskningsrapport så finns det fler 
kvinnor än män som lider av denna störning (tvärt emot alla gamla invanda 
föreställningar). Det är visserligen samma andel i båda könen vid födseln, 
men de manliga individerna är p.g.a. sitt testosteron betydligt mer 
riskbenägna och faller därför snabbt ifrån i unga åldrar (trafikolyckor 
våldsbrott droger m.m.).
En majoritet av dessa människor kommer aldrig i klammeri med rättvisan, 
utan terroriserar oss anständiga människor i vardagen istället. En 
intressant iaktagelse är att de är överrepresenterade bland politiker och 
chefer (ca 10 gånger högre andel där än i befolkningen i övrigt). Det finns 
undersökningar gjorda där man bara har tittat på de direkta ekonomiska 
konsekvenser dessa människor ställer till med (vanlig brottslighet 
exkluderad!). Resultatet är skrämmande!

1. Den enskilt största orsaken till konkurser är att en sådan här person
   har ställt till det i t.ex. ett företag och/eller lurat privatpersoner.
2. Samhällskostnaden i enbart Sverige rör sig om minst(!) 200 miljarder/år.
3. De kvinnliga individerna står för en betydligt större andel av kostnaden
   än de manliga, eftersom vi lättlurade satar inte tror att "kvinnor kan"
   även inom detta område. Däremot hittar man de värsta enskilda
   kostnaderna hos männen då dessa är vanligare i företagsledningar (Enron-
   skandalen eller Skandia-affären är sådana exempel). 

Dessutom finns det en annan mycket intressant iaktagelse gjord i detta 
ämne, nämligen att det är extremt ovanligt med denna personlighetstörning 
bland naturvetare och ingenjörer. Teorin är att vi lyder under så extremt 
sanningstvingande omständigheter att det skrämmer bort dessa individer 
(vars främsta instrument är lögnen). Funkar det inte inom vårt område så 
funkar det inte! Spelar ingen roll hur mycket man än försöker ljuga om det 
hela  :-) 

Man anser också, som du så riktigt nämnde, att dessa individer passar på 
och lever ut sin natur om regimen tillåter detta. D.v.s. till synes helt 
vanliga människor går och blir bödlar i t.ex. koncentrationsläger i Nazi-
Tyskland eller i kriget på Balkan. Vilket bara bekräftar vikten av 
demokrati och en fungerande rättsstat.

Har suttit i telefonen mest hela dagen. Dels försöker jag realisera lite tillgÃ¥ngar sÃ¥ att vi inte behöver göra sÃ¥ mycket panikÃ¥tgärder dels försökaer jag prata med bank och konkursförvaltare. Det lilla lÃ¥n vi har pÃ¥ huset sas ju upp till omedelbar betalning. Ringer man banken sÃ¥ vet dom inte vad man skall göra och ringer man förvaltaren sÃ¥ vet inte han vad man skall göra. Och allstÃ¥ sitter jag här och inte vet vad jag skall göra…

Nu som har sett vårt hus och vet var Los ligger inser att det inte har allt för stort värde. Har man inte den kollen så ser det natutligtvis annorlunda ut. Sanningen att säga är väl att det bästa vore en tänsticka i det här fallet. Ett läckande tak, stambyte, varmvattenberedarbyte, pannbyte och dränering runt huset för att få bort vårfloden i källaren kostar en slant. Sen skall man värma upp det och lysa upp det och för att klara de bör man helst han någon from av företag samt en extra slant på banken.

Missförstå mig rätt. Det här är ett underbart hus som också ligger bra till. Men man måste ha rätt bra med kulor om man skall få till det i någotsånär skick. Stort hus kostar också mer pengar att underhålla. Samtidigt är investeringar i reparationer pengar som man aldrig kommer att få tillbaks i Los. Det gäller alltså att man tänker med känslor istället för förnuft vilket väl är OK om man vet vad man gör.

Hur som helst skall vi inte vara kvar här. Vi är klara med Los så fort som Niklas går ut i nian i vår. Detta gäller definitivt även om vi skulle lösa detta så att vi sitter med huset kvar. Då får det stå tomt helt enkelt och ruttna bort.

Så är det någon som vill göra en bra husaffär ( ;-/ ) så går det bra att kontakta mig nu så går det nog att hitta en intressant lösning.

Såhär ser det ut i alla fall

Jobbsökande är alltid lika spännande nu när man har passerat 50. Slängde iväg ett gäng ansökningar i förra veckan. Och har förvÃ¥nande nog redan fÃ¥tt ett antal intresse mail. Det är lÃ¥ngt frÃ¥n att fÃ¥ ett jobb och att man visar intresse men det borde vara kallare nu pÃ¥ Ã¥lderns höst 😉 .

Ett av jobben jag har sökt är IT Chef i Ljusdals kommun. Det här var något som jag var inne på förrut när jag var på Ljusdals Kommun. Då kändes organisationen för tung och beskrivningen (som nu blivit IT samordnare) för maktlös för att verkligen kunna göra någon riktigt nytta. Jag vet ännu inte hur det är idag men ser det annorlunda ut så vore detta ett intressant jobb totts ungefär halva lönen mot ett kod-jobb.

Tänk er själv vad en kommun skulle kunna gör. Använda öppen programvara och öppna system, bygga en e-förvaltning som verkligen fungerar och är man hittar allt 24/7 och där man får svar på sina email med vändande post. Skulle kunna vara rätt skojigt. Javisst organisationen är tung och trög men finns onekligen en del intressant aspekter.

Nu brukar det ju vara så att jobb i Ljusdals Kommun redan är vikta åt någon redan innan dom annonseras ut så chanserna är antagligen små att få jobbet. Min gissning är att det denna gång handlar om en viss Per Eriksson på LjusNET. Vi får väl se om jag får rätt.

Annars är chefsskapet inget jag traktar efter. Jo jag är intresserad av de möjligheter det kan ge att realisera saker och ting men det innebär ocksÃ¥ ett oändligt antal möten etc som man ju helst skulle slippa. Men sÃ¥ är det ju med alla jobb. Det finns bra och dÃ¥liga sidor. Annars gillar jag bäst att bli “skitig om händerna” och finnas mitt i verksamheten men kan Ã¥ andra sidan bli galen om jag bara blir en “orderutförare”.

Vi fÃ¥r se vad som händer…

Tänkte jag skulle berätta lite vad som händer under konkursen framgent här i bloggen. Alltid kan det skrämma någon så att kronofogdar och andra får mindre att göra.

För det första är det här inget man tar lätt på. Man är alltid trött. Spysjuk på morgonen. Har konstant ont i magen. Så om det ser ut som om vi tar detta med en klackspark så är det helt fel. Vi lider verkligen men måste ju gå igenom detta varesig vi vill eller inte och då kan man i alla fall ha sin stolthet kvar.

I fredags när konkursen var ett faktum spärrades alla Karins konton. Helt rätt. Det vara bara det att de mitt konto också spärrades eftersom Karin har access till det. Detta löstes iof snabbt efter ett samtal till konkursförvaltaren på Måndagen men det blev lite extra nervigt innan det löste sig. Att vi hade 40 spänn att leva på under helgen var bara en detalj i det hela.

Upptäckte senare att mitt bankort inte fanns med i internetbanken. Så idag åkte jag in till Swedebank och ville lösa det. Jag förklarade situationenoch dammen bakom kassan tittade misstänksamt på mig. Efter lite knappande sa hon att måste höra med någon så hon försvann in till någon chef bakom någon glasdörr. Återigen knappande på datorn. Två stycken som kikar ut ur glasburen med misstänksamma blickar. Pratas och pekas intensivt innan damen kommer ut.

JodÃ¥ ett nytt kort skall jag fÃ¥ men inget vanligt. Dom har nÃ¥gon variant som bara fungerar i direktuppkopplade terminaler sÃ¥ att man inte kan övertrassera. Förnedringen är total. Inget att göra Ã¥t. Till saken hör att jag aldrig övertrasserat mitt kort och inte enns visste att det gick….

FrÃ¥gar Ã¥ Karins vägnar, eftersom det är svÃ¥rt att fÃ¥ ut pengar i Los utan att ha ett fungerande kort. Ja det vet jag inte och mÃ¥ste kontrollera. Hon mÃ¥ste komma in själv och “be vackert” (det senare underförstÃ¥tt) sÃ¥ att vi kan förnedra henne en liten smula ocksÃ¥.

Så nu är man en icke betrodd medborgare (om jag någonsin varit det dom senaste femton åren). Man är ju gift med någon som har gjort KK.

Så kommer man hem då. Lite lagom knäckt efter upplevelsen på banken. Brev från Swedebank. Eftersom jag har ett lån på huset tillsammans med någon som är försatt i KK så förfaller lånet till omedelbar betalning.

Jaha ja… Vi fÃ¥r väl se hur vi skall kunna lösa det….