En o-cool gubbe

Radiorör är ju inte så lätta att köpa längre. Så vad gör man om man behöver ett gäng. Jo man bygger dom själv....  Grejen att man måste konstuera ett gäng maskiner också....

Kolla in videon och imponeras.

http://paillard.claude.free.fr/

Är det nÃ¥gon som söker en gammal programmerarräv som kan lite av varje sÃ¥ är jag just nu mycket intresserad…

I början av Februari 1992 satte jag mitt företag DOSiLOS i konkurs. Det ledde till svåra år för mig och min familj. Några år har varit svårare än andra men alla femton åren har varit en kamp. Vi misste allt den gången. Hus, sparande rubbet. Kvar var vi som familj. Det som egentligen betyder något.

I alla dessa år har vi haft besök av kronofogden med jäma interval. Man har tittat sig runt men alltid konstaterat att det inte funnits något att hämta. Kommunen har stängt av vattnet mer än en gång så att vi fått smälta snö för att vi skall ha vatten till matlagning. Mer än en gång har vi haft elen avslagen för att vi inte klarat av att betala i tid.

Att vi överlevt dessa femton år är ett under. Tänk dig själv att jobba dig upp med huvudet över vattnet och att kronfogden direkt kommer och trycker ned dig igen. Oräkneliga är dom gånger vi har varit med om detta under dessa år.

Strax före jul (finfin julklapp frÃ¥n ondskan 🙁 ) skickade kronofogden in en konkursansökan pÃ¥ min fru. Hon drev ju sitt företag Brattberg (där jag var med pÃ¥ ett hörn som eurosource av praktiska skäl). Det fanns gamla skatteskulder pÃ¥ oss bÃ¥da och under hösten (pga min axelskada) – dÃ¥ hon fick dra hela lasset ensam – sÃ¥ ökade hennes skuld. Konkurs alltsÃ¥ för att markera makt.

Grejen med en personlig konkurs är ju att inget förrändras. Skulderna kvarstår. Skillnaden är bara att man mister sin försörjning.

Så återigen är huvudet nere under ytan. Vi kämpar båda för att överleva just nu. Än så länge bara materiellt men snart också materiellt. Var skall krafterna komma från den här gången? Jag bestämde mig redan efter att DOSiLOS konkade att jag skulle leva det här livet tills det tar slut oavsett. Fega lösningar som själmord ligger inte för mig. Men nog vore det skönt att få vila, gå ner i varv, tro att imorgon blir en bra dag.

Ja ja det är som det är. Troligen kommer vi nu äntligen bort frÃ¥n Los. Visst har vi mÃ¥tt bra här. Dom vänliga människorna och den underbara trakten har gett oss massor. Sannigne är nog ändÃ¥ att barnen – som vi flyttade upp för – hade mÃ¥tt bättre av att växa upp pÃ¥ en större ort. Detsamma gäller oss som företagare. Men nu är det som det är. Vi kommer aldrig att kunna komma tillbaks till ett värdigt liv sÃ¥ länge vi bor kvar här. Förändringens tid är här!

 Vi lever i en föränderlig värld och gänget bakom denna film placerar faktiskt ett antal nya tankar i huvudet på en. Att boktryckarna fängslades och motarbetades i början var kanske inte ny information men ihopsatt med spridningen av kopieingsskyddat material på nätet blir det onekligen spännande.

Kolla filmen!

http://www.stealthisfilm.com/Part2/

eller lokalt här