En o-cool gubbe

För nÃ¥gra veckor sedan var vi pÃ¥ IKEA i Sundsvall och handlade. IKEA brukar vara som vanligt. Man gÃ¥r in för att köpa nÃ¥gra grejer och kommer ut med en överfull vagn med “fynd”. Ingen skillnad denna gÃ¥ng mot tidigare. Mycket “fynd” blev det. Och som vanligt är man mer helt nöjd med sina inköp. Det som däremot slog mig var de som jobbade i kafeterian där vi fikade innan vi gick in i “mammons tempel” pÃ¥ riktigt. SmÃ¥sur kassa personal som inte alls var intressrad av oss som kunder. Faktiskt totalt ointresserad av allt ihop.

Kunde inte låta bli att reflektera över hur viktigt det är med personal som förstår det här. För allt jag minns efter vårt besök är dessa tjejers ointresserade min. Att dom inte orkade ens höja blicken när vi betalade. Spelar ingen roll hur nöjd vi var med allt annat det är det här som fastnar på näthinnan.

Sanningen att säga så är jag rätt bortskämd för övrigt på området. Jag handlar nämligen på ICA i Edsbyn och tejerna (plus killen) där är helt enorma. Ett leende, ögonkontakt, några vänliga ord och intresse för sitt jobb (fast man många gånger måste vara trött och uttråkad) gör att man ofta går ut ur butiken på bättre humör än när man går in i den (och jag gillar verkligen inte att handla). Jag har ofta sett hur man med samma tålamod hjälper en förvirrad tant, en förståndshandikappad pojke eller någon annan färvirrad kund (som jag själv) med samma tålamod, vänlighet och värme. Det här gänget är ett föredömme för alla människor som jobbar med service. Dom tar sin uppgift på allvar. IKEA i Sundsvall skulle skicka sin personal på kurs där.

Tillbaks till Sundsvallsresan.

En helt annan upplevelse fick vi senare pÃ¥ kvällen efter Sundsvalls resan när vi stannade i Huiksvall och gick in pÃ¥ en för oss okänd kina resturang. Visade sig bli en mycket positiv upplevelse. Mycket trevlig personal, bra service, god mat. Stället heter Restaurang Ming och ligger pÃ¥ Bankgränd 1. Rekommenderas varmt! IKEA Sundsvall har en del att lära härifrÃ¥n ocksÃ¥…..

Fyllde femtio förra Torsdagen. Så var det med det nu är man där. En femtio plusare. Inget nämnvärt firande. Bara jobb. Vi hade lite firande på Lördagen med familjen men jag skulle till Vällingby på Jobb på Söndagen så det fick bli lugnt.

Hur är det dÃ¥ att vara femtio? Inte stor skillnad naturligtvis. Man märker ju att man blir lite tröttare fortare med Ã¥ldern men turligt nog verkar alla yngre förmÃ¥gor fortfarande vara ännu tröttare sÃ¥ man kanske stÃ¥r sig ett tag till… 🙂

Annars jobbar jag nästan bara för pengar för tillfället. Gillar inte det något vidare faktiskt. Min drivkraft är passionen för sånt som jag brinner för. Tyvärr finns det inte mycket tid över för roliga grejer just nu. Orkar knappt tänka på det ens. Oftast helt färdig när jag kommer hem på kvällarna.

Skulle vilja hålla på mer med musik och känner att jag har material inom mig som pockar på att komma ut. Vill saamtidigt så väldans gärna försöka förverkliga mina tankar med automations modulerna. Oftast blir det den senare som vinner i kampen om den lilla tid som finns kvar där kontraktstiden är avverkad.

Otroligt vackert här idag. Gnistrande snö i solskenet. Fattar liksom ibland varför man bor här.

Han bara säga att snön var här sÃ¥ slog det till pÃ¥ riktigt. IgÃ¥r var det snöstormliknande. Stökigt att ta sig hem. Knappt upplogat upp hit till Brattberg. Fick brassa bilen rakt ut i snön när jag kom hem för att Magnus, vÃ¥r mäster plogare, och kommunen skulle kunna komma fram och ploga. Imorse var allt fastfruset. Skruvmejsel för att fÃ¥ upp dörrarna för att kunna komma in i bilen. Samma historia som alla Ã¥r alltsÃ¥ när första snön kommer….

En skillnad i år är att det är översvämningar i dom flesta vattendrag. Ett kolsvart vatten som kontrasterar härligt med en gnistrande snö.

Tio grader kallt i morse. Perfekt läge för lite extra prostata-ont när man sätter sig i en iskall bil om mornarna. Hittils har det faktiskt varit en ganska lugn höst i det avseendet men nu lär det väl komma som ett brev på posten.

Tänkte jag skulle komma igÃ¥ng med bantandet den här veckan (förra med för den delen…) men det har inte fungerat. För mycket annat tjafs. SvÃ¥rt att komma igÃ¥ng när det är rörigt och jäktigt med jobb och sÃ¥. 113.5 kg stÃ¥r vÃ¥gen pÃ¥. För jävligt!!! Nästa vecka skall jag komma igÃ¥ng.. ;-) En “gammal vis man” sa till mig idag att “jag är den ende fete vegitarianen han känner”. SÃ¥nt ger motivation.
Har helt plötsligt insett att jag inte bryr mig längre om folk inte lyssnar pÃ¥ vad jag säger eller tycker. Förr kände jag en sÃ¥dan oerhörd frustration när folk inte förstod nÃ¥got som tycktes uppenbart. Det kunde förstöra en hel dag. Idag rinner frustrationen av mig direkt. Kanske är det för att man aldrig kommer fÃ¥ ut nÃ¥got av att “ha rätt” i alla fall. För vilka

– Singelchip uC’s
РS̴g inte f̦rdelarna med PC arkitekturen.
– BBS’er, Videotex, email
– C++ och objektorientering
– Windows
– Linux
– Internet
osv osv.
*Alla* eller hur. ….. 😉

Ta en arbetsplats som jag känner rätt väl. Där kör man en urgammal processor (8051 derivat) och en riktigt taskig utvecklingmiljö. Processorn är vald för att den har använts i tidigare konstruktioner. Utvecklingsmiljön för att det finns inga alternativ.

Resultatet av dessa val är en verkningsgrad som kanske ligger på 70% problem och 30% riktigt kodningsarbete. Dyra verktyg som trots det är så dåliga att man inte kan lita på dom.
Varför? Man bryr sig helt enkelt inte om att titta pÃ¥ omvärlden. Att JTAG används för debug är en teoretisk föreställning. Att utvecklingsverktygen kan vara billiga och ofta gratis (GCC) är suspekt. Inget man vÃ¥gar testa eftersom det inte finns nÃ¥gon att hÃ¥lla i hand. Dom flesta som sitter med dom här jobben har inte jobbat i andra miljöer och tror att det skall se ut sÃ¥här. Dom tror att det skall ta tre till fyra dagar att fÃ¥ igÃ¥ng mÃ¥lsystemet i normalfallet, att ett byte frÃ¥n en debug build till en release build skall ta ett par dagar. Att debug av kod hänger sig eller ger lustiga stegningar därför att “det bara är sÃ¥”. Jag skulle kunna fortsätta rad efter rad men vad är vitsen. Hur och varför skall man övertyga människor som inte vill bli övertygade. Som sagt jag bryr mig inte längre. Absurt nog tjänar jag dessutom mer pengar som konsult när det är sÃ¥här. Men tro mig jag hade hellre varit utan dom extra kronorna.

Imorgon skall jag på Linux workshop i Uppsala. Mest en social grej och jag tror att just det kan bli givande i detta fall. Skriver inte så mycket Linux kod själv längre mer än för VSCP och CANAL och någon drivare för externa kunder. Linux har börjat mogna så pass mycket nu att det börjar bli tråkigt. Dags att låta förvaltarna ta över. Gillar nog mest att sitta på en singel chip uP själv. Problemen blir mer hårdvaruorienterade och varierande där och man får använda mer av hjärnan än när man sitter med Windows och Linux där snart sagt vilken person som helst inplockad från gatan kan producera godtagbar kod.

En ny dag imorgon att knappa pÃ¥*……

Så då var snön här. Inte mycket men den ligger i alla fall kvar. Lika bra det. Blir lite ljusare i alla fall.

Man hotade ju med mängder av snö och storm i Torsdag och Fredag i förra veckan men det blev inte mycket av det. Visst blÃ¥ste det och visst regnade det men värre har vi varit med om mÃ¥nga gÃ¥nger tidigare. Mycket vatten i bäckar och vattendrag är det dock. SÃ¥ mycket att vi fick välja en annan promenadväg idag pÃ¥ den vanliga söndagspromenaden. Vägen var översvämmand där vi normalt gÃ¥r. NÃ¥got den normalt inte är ens pÃ¥ vÃ¥ren. Vi tog en biltur till Hylströmmen istället som nu var mäktigare än nÃ¥gonsin. Vilken otyglad kraft! Vi fick till slut en mycket trevlig promenad längs Voxnan uppströms “Hylen”.
Hylströmmen förresten har alltid varit mitt ställe dit jag Ã¥kt när det varit svÃ¥rt i livet. När en tjej gjort slut eller den man älskade inte ville ha en sÃ¥ har “hylen” tröstat pch gett nytt hopp. MÃ¥nga gÃ¥nger har jag suttit där ensam och fÃ¥tt kraft att fortsätta.

Då var det nästan inga andra som tog sig dit och man var nästan alltid ensam där. Nu är det annorlunda och många hittar dit. Mycket av charmen har naturligtvis gått förlorad när det nästan alltid är andra där men samtidigt kan man inte vara så egoistisk att man håller något såhär vacker, kraftfullt och skönt för sig själv. Fler måste få uppleva det. Ibland finns det fortfarande en chans att man får vara ensam och i stillhet filosofiera tillsammans med forsen.

Vår äldste son, Jonas, är hemma under helgen. Bor och pluggar i Uppsala och trivs jättebra där vilket vi är otroligt glada för. Han läser mediateknik på GUC http://www.guc.se/ . En skola som verkar helt underbar. Skulle gärna gått där själv på min tid. Hårda krav men rättvist. Skit tolereras inte och vi som föräldrar får direkt reda på saker som går fel. Samtidigt kräver skolan att eleverna själva tar initiativ. Något som kanske inte passar alla.

Jonas och vår yngste son, Niklas, har bra kontakt och kommer säkert att behålla en vänskaplig sådan resten av livet om inget speciellt händer. Är mycket glad för det. Är viktigt för en lillebror att ha en storbrorsa som bryr sig och ser en. Min egen brorsa fanns aldrig där och finns inte där nu heller. Anledningen är kanske att det var sju år mellan oss men jag har nog alltid velat haft en storbrorsa som brytt sig om mig istället för att blåsa mig och sno åt sig så fort han får chansen. Skitsamma. Jag hoppas bara att Jonas och Niklas kan ha en bra kontakt livet igenom.

Med lite tur sÃ¥ skall vi kanske kunna ta oss till Egypten i pÃ¥sk. Liksom sista redan vi kan göra tillsammans hela familjen. Mycket skall stämma än innan vihelt säkert kan ge oss iväg men kanske…

Har haft svårt att uppbåda energi till att skriva här på sistone. Tråkigt men tempot är egentligen på tok för högt för tillfället. Skall försöka skärpa mig soch skriva oftare.

Sammanfattning av vad som hänt sedan sist
Vikten har stått stilla på 113.5 Kilo. Dvs stort behov av fortsatt nedgång. Har lovat mig själv att verkligen komma igång igen. Får se om det fungerar under nästa vecka.

Såg två vargar på väg till Alfta en morgon. Häftigt! Har aldrig sett varg live förrut. Tycker att dom har sin givna plats i vår natur.

Konsultar fortfarande pÃ¥ CC Systems i Alfta. Sitter med ett spännande CANOpen projekt för närvarande. En efterlängtad chans att ta CANOpen frÃ¥n det teoretiska planet till det praktiska planet och verkligen sätta sig in in och förtsÃ¥ det hela. Men OJ vad mycket jobb det har varit. Har fÃ¥tt sätta mig in i Infienon 167’ans funktion (ja den är ett urtids monster i mÃ¥nga avseenden), Keil 167 kompilator, Tasking 166 (uttalas TASKIG), IXXAT CanOpen stack samt CoDeSys. Kan väl inte säga att jag är fullärd men en del har ramlat in och roligt är det att lära sig nya saker.

Ingen snö ännu även om det varit nära. De flesta träd utanför fönstret har löven kvar vilket är högts ovanligt den här tiden på året. Mörka kvällar och fuktigt är det vilket i sin tur innebär många brasor i öpnna spisarna. Härligt.

Läser en bok om Julius Ceasar. Roman i tre delar. Mycket intressant läsning från en tid som jag inte har så bra koll på. Nästa gång jag kommer till Rom kommer det att kännas annorlunda.
Köpte en Dreambox (http://www.dream-multimedia-tv.de/) förra veckan. Skulle egentligen haskruvat upp parabolen och kört igång systemet under helgen. Tog lite längre tid att få igång Hulken min pelletsbrännare (http://www.vscp.org/wiki/doku.php?id=the_hulk_ii_-_the_hulk_ii) för säsongen. Under sommarhalvåret används styrningen till att värma bara varmvatten med elektricitet och jag hade flyttat position på en temperatur sensor ingång när jag körde igång det i våras. Kom inte alls ihåg vad jag gjort nu när jag skulle starta igång det fullständiga systemet igen.

Saknar farsan. Minns inte ens vilket år han dog längre.

Nu skall jag jobba.