Sitter djupt inne i ett projekt just för tillfället. Därav bristen på inlägg här i bloggen.
Ett kilo ner idag också. Nu börjar man närma sig den punkt där insatsen har blivit så stor att man får en extra motivations faktor. Man vill ju inte kasta bort det som man uppnått. Men mycket är det kvar ännu. Så det är bara att jobba på.
Håller som sagt på och kodar för fullt. Det innebär att man i princip är helt borta från verkligheten och helt inne i de aktuella problemmen. En härliga känsla där man rider på en kreativ jetström. Men det är jobbigt också. Man bränner ljuset i båda ändarna under en sån här period och ofta stapplar man helt utmattad i säng fram mot småtimmarna.
Kreativitet är enligt min åsikt den absolut viktigaste egenskapen hos en god programmerar. Visst kan man mata in kod men det kommer aldrig att bli bra kod om inte skaparglöden finns med. Skillnaden är som s.k. hötorgskonst gjord enbart för att säljas ut så fort som möjligt och konst gjord med hjärta.
Ett bra exempel pÃ¥ detta är Ashton Tate – ett företag som hade i storleksordningen 90% av marknadaden med sin databas programvara – dBase – för PC. När man stod pÃ¥ sin höjdpunkt sÃ¥ kom en ny ledning till företaget. Som alla nya ledningar sÃ¥ ville man göra förrändringar och sÃ¥g ett företag där det satt mängder av programmera. Man noterade dessutom att man inte arbetade systematiskt. SÃ¥ man beslöt sig för att ändra pÃ¥ detta.
Så företaget delade upp programmerarna i systemeringsfolk som skulle avgöra vad som skulle göras och hur det skulle göras och programmerare som skulle skriva in det som systemeringsfolket konstruerade.
Nästa version av programmvaran blev försenad med ett år. Tre år senare var företaget borta.
Med detta vill jag belysa vikten med att låta människor vara kreativa. Det är mycket svårt at vara kreativ om man inte kan påverka sin situation. Trotts det så fortsätter försöken att kontrollera programmerarna. Det är bara dumt!
Jag har skrivit mer kod än dom flesta genom Ã¥ren. MÃ¥nga gÃ¥nger kan jag sitta flera dagar när det inte blir nÃ¥got vettigt gjort. Jag vet dock att till slut kommer den. Kraften som göra att man sugs in i problemet, assimileras av det, uppfylls av det. När hjärnans alla delar samarbetar för att hitta en bra lösning. Det är dÃ¥ – mina vänner – som man skriver bra kod. Och man spar in – med rÃ¥ge – den tid som man satt overksam initialt.
MÃ¥nga nya programmerare blir nervösa “när det inte händer nÃ¥got”. Man vill igÃ¥ng pÃ¥ direkten. Jag tror dock att hjärnan, i alla fall för mig, behöver sortera information, väga den, leta ingÃ¥ngar i den, fylla i luckor. Det här gör den helt automatiskt bara man slappnar av. Den talar om med kreativitet när allt är pÃ¥ plats.
Jag använder ofta detta när jag skall lära mig ett nytt område. Jag sätter då helt enkelt igång att läsa allt möjligt om det. Bara mata på utan att försöka förstå allt. När detta är gjort så brukar jag ta det lugnt några dagar eller göra något annat och låta hjärnan bearbeta informationen på egen hand. Efter ett tag så har man ny kunskap och har fått samband klara för sig. Detta utan egentlig ansträngning.
Knappa PÃ¥*
/Ake