En o-cool gubbe

Fortfaranade går turen mellan Alfta och Los varje dag. Löder egna grejer på kvällaren och skriver VSCP kod. Sover sisådär 5 timmar per natt. Mininivån. Blir det mindre sömn än så fungerar det inte och naturligtvis går det inte i längden heller att köra så hårt. Några timmar extra sömn på Lördag och Söndag laddar upp batterierna igen.
Trivs dock väldigt bra med livet. Svårt att begära mer.

I Tisdags dog Gösta Hedman, en gammal farbror till mig. Han blev 86 Ã¥r gammal och det kom väl inte som en direkt överraskning när han gick bort men jag hade hoppats att jag skulle hinna träffa honom en gÃ¥ng. Var väl tio femton Ã¥r sedan sists och vi har mest haft kontakt i jultider och födelsedagar. Nu blev det inte sÃ¥ och jag hörde att jag skulle fÃ¥ ett av hans dragspel. Passande nu när man närmar sig femtio. 🙂 Han var annars musikern i släkten. Aktiv bland vissÃ¥ngarna i Stockholm under 60-70-80 talen. Ägde ocksÃ¥ en karusell pÃ¥ Skansen under ett antal Ã¥r och gjorde sÃ¥ oändligt mycket mer livsbejakande saker.
Som många artister så var Gösta Manodepressiv och kunde vara rätt jobbig att vistas kring i perioder. Det gjorde också att han bland släkten inte alltid var den mest välkomne gästen i många lägen. Något som jag antar sårat honom mer än en gång. Jag tror dock att han trotts det levde ett fullt liv med massor av bekanta och vänner.

Nu är det bara två barn kvar av de ursprungliga sex barnen. All utom min Farsa, som bara blev sjuttio, har blivit över 85 år. Inte illa eftersom dom växte upp utan far och blev moderslösa i unga år och att ingen av dom har haft ett direkt enkelt liv även om det naturligtvis har blivit bättre under senare år. Kalle och Anna är kvar. Båda snart 90. Gösta, Holger, Ernst och Lilly är saknade av oss som finns kvar men jag ser dom flyga fritt med dom andra örnarna någonstans i en värld som vi andra inte har tillträde till.

Vikten då?

Ja upp en fem kilo tyvärr… Men nu skall jag ta tag i det igen!

Knappa PÃ¥*

/Ake

Min yngste son fick sitt efterlängtade sommarlov idag. Tio veckor ledigt innan han börjar i åttonde klass i höst. Går inte att fatta. Han som nyss var en liten plutt.

Traditionsenligt så var det också i år skolavslutning i Kyrkan i Los. Gick lite trevande in på kyrkans område eftersom jag nästan väntade mig att bli bortmotad efter att ha gått ur Svenska Kyrkan i våras. Inget sådant hände dock.

Som traditionen bjuder så var det en massa goa ungar som sjöng. Tanter som höll tal som man inte hörde ett ord av. Äldre barn som inte riktigt vågade sjunga ut och istället bara liksom andades ut försök till toner. Kyrkklockor. Ännu en tant med tal man inte hörde något av. Några psalmer, idas sommarvisa. Slut. Hem och äta tårta efter en stunds väntan på kyrkogården med prat om väder, WM fotboll och annat ointressant.

Uppriktigt sagt sÃ¥ kommer jag inte att sakna dom här skolavslutningarna när Niklas har gÃ¥tt ut i nian. Inte julfesterna heller för den delen. Det finns inte nÃ¥gon gÃ¥ng pÃ¥ Ã¥ret jag känner mig mer som ett UFO. Total utanförskap! Vad har jag gemensamt med människorna där. Ingenting eller väldigt, väldigt lite i alla fall. Vi hälsar och pratar om väder. Dom flesta där känner naturligtvis varan redan sedan väldigt mÃ¥nga Ã¥r. Dom är ju födda och uppvuxna i Los och i dess omnejd. Vi som kommer utifrÃ¥n kommer aldrig att bli “riktiga” Los bor eller bli en sann del av gemenskapen. Inte vÃ¥ra barn heller tyvärr. Det är ju inte bara sÃ¥ att vi kommer utifrÃ¥n. Vi jobbar ju inte heller. Sitter bara hemma hela dagarna i det där vi kallar kontor. Vette tusan vad vi gör där egentligen?
Nu har det här säkerhet mer med mig att göra än med hur Losbor är. Otroligt trevliga och vänliga människor här i Los. Det måste erkännas. Min känsla av utanförskap kommer nog snarare inifrån och har nog alltid funnits där. Jag har liksom alltid varit själv. Ibland dock med en stor längtan efter att inte behöva känna så. Undrar var den känslan egentligen kommer ifrån?
Spännande saker händer här bredvid på berget. Det gamla Brattberga ålderdomshemmet håller på att rustas efter att ha stått tomt i många många år. Vad man skall ha det till vet jag inte men roligt är det att någon tar sig an det stora huset eller snarare husen. Massor av jobb med att få det i funktionsdugligt skick igen. Skall bli roligt att se vad det blir av det hela i slutänden.
Vikten dÃ¥!? Upp nästan ett kilo! Hmmm.. Jag som lovade mig själv att ta tag i detta förra veckan. Ja det fÃ¥r bli nu istället men första lite tÃ¥rta och lite gott vegetariskt pÃ¥ grillen… 😉