En o-cool gubbe

Jaha, då sitter man här igen. På kontoret. Arbetsvecka. Jo vi kör anglosaxiskt här på det här företaget. Veckan börjar på söndag. Inte på måndag. Men semestern är slut. En fantastisk ledighet har det varit. Helt bortkopplad i nowhere land under fyra veckor. Har nog i det närmaste inte snuddat vid att tänka på programmering ens. Konstigt. Har aldrig hänt förut. Men någon gång skall väl det också hända. Hursomhelst, skönt att koppla bort. Skönt att koppla av. Känner mig fullständigt utvilad. Naturligtvis innebär den nivån av avkoppling att man också är svårstartad. Detta faktum gäller mig generellt. Startsvårigheter är en del av mig när det gäller projekt. Men väl igång så snurrar det på. Som man är liksom. Kan leva med det. Har lärt mig det.

Fast pensionär. Kan man ha semester över huvud taget? Ja kan man jobba så… ja då borde det vara så. Fast spelar det någon roll. Epiteten man sitter fast i. Skit i dom. Gör det du gör. Tänker jag. Säger det till mig själv.

Hittills har jag hunnit med att vattna blommorna, plockat bort visset, gett lillkatten godis, gått igenom mailen, svarat på en bunt av dem … ja inte mycket mer. Får nog rent utav känna mig tämligen nöjd med den “arbetsbördan” idag. Om nu inte gammelkatten som nyss kom in också måste ha godis. Det är nästan troligt att den uppgiften måste adderas för rättvisans skull. Rättvisa är nu ändå kusin med jämvikten.

Men troligen blir det väl bra och skaplig fart igen vad det lider. Jag har lovat mig att använda mer av min tid till att göra musik det här året. JAPP, det har jag lovat mig själv tidigare. Vi får väl se hur det går. Men om man inte försöker händer definitivt ingenting. Fast tycker jag förtjänar lite mer av det där levernet i en värld där jag känner noll press och har noll ambitioner. Visst, det mesta jag gör ÄR skoj. Jag gillar att jobba. Men helvete vad det har jobbats i det här livet. Inser ju det. Liv är, eller måste i alla fall vara, mer än bara arbete. Svårt att fatta för en sådan som mig. Men ändå. Det känns som det är så. Värt att utforska. Kanske finns en sanning där…

Fast uppriktigt sagt så känner jag mig helt utsliten av dagens “arbetsbörda“. Snart dags att lägga sig säger kropp och huvud. Alltså… Inte där riktigt än. Vid närmare eftertanke kanske man skall ta fyra, fem veckors semester till. Varför inte? Man kan. Ingen skulle klaga. Tänka sig egentligen… Hur det kan vara… Rätt bra…

Nåja…

Sony skall sluta tillverka skrivbart optiskt media. Ett slut på en era. De är så korta nu för tiden erorna. Annat var det på romarnas tid. Men också deras tid hade ett slut. Skit samma där också. Det var länge sedan man brände en skiva. De flesta skrivna CD/DVD har dessutom förpassats till plaståtervinningen här i huset. Ja de fabrikstillverkade också. Har någon enstaka kvar av nostalgiska skäl. Musik som betydde något. Alla operativssystem skivor och liknande har gått iväg med soporna efter hand som de passerat bäst före datum. Nostalgi är jag inte mycket för. Andra får ägna sig åt det. Ja och ingen risk där att saker inte bevaras. De är många nostalgikerna som har fem och en kvartums MS-DOS floppys kvar i en låda för framtida halleluja-moments. Inte jag alltså.

Nytt startförsök imorgon.

Johodå. Torsdag. Imorgon fredag och den sista semesterdagen. Nåja två dagar till. Men helg + penionärstillvaro är inte semester utan något annat mystiskt. Om du frågar mig alltså. Evig semester är det väl egentligen. Friherretillvaro. Inte så dumt. Rätt bra. OK. Finemang. Supertillvaro.

Fast måste ändå tillbaks till mitt. Finns fortfarande saker kvar att göra i företaget med de många röda siffrorna. Som sig bör. Det finns både ett måste och en vilja med där. Ja rätt mycket av något okänt som driver på också. En väg man måste gå. Vill gå på.

Har suttit ett antal dagar i studion också under den här ledigheten. Underbara timmar. Två låtar. En färdig nu och en annan på gång. Det är guldögonblick det där också. Precis som programmeringen eller när jag kan sätta mig och fantisera ihop en text. Jodå, att få greja i källaren kan också ge den där glädjen. Såga, hamra, borra. Det är liksom lika med tillfredställelse det också. Enkelt att leva när det finns så mycket skoj i tillvaron.

Vädret har väl inte varit 100 under den här ledigheten. Men ändå inte allt för dåligt heller. Typisk Svensk sommar kan det väl kallas. Överlevnadsbart. Tror aldrig att jag någonsin tidigare gått ner i varv lika mycket som den här sommaren. Har inte ens tänkt en tanke på kodande. Hoppat över alla mail som handlat om det. Tänker att det måste ju ändå vara rätt bra. Att man lyckats med åtminstone en sak i år. Ledigifierat sig på nivå nära noll.

Fast går man ner i varv ordentligt så tar det såklart en massa tid att ta sig upp till någon slags fungerande nivå igen. Det där blir ju inte bättre med åldern heller. Men vafan, tid är det enda jag har gott om just nu. Man måste inse det. Det får alltså ta den tid det tar för att pumpa upp sig igen.

Konserten med Second Place måste väl ändå anges som sommarens höjdpunkt. Riktigt bra. Kommer minnas för evigt. Men generellt sett har det väl blivit lite för lite av livekonserter. Mest för att det är så dyrt. Jag tycker sällan det är värt två tusen spänn för att två personer skall ha inträde till en konsert. Än mindre sextusen som en Stones konsert. Men det finns mycket annat. Fast har inte hittat grejer som fått den där längtan att slå till. Får hoppas på en bra musikhöst.

Nu skall jag leta upp en banan som jag tänker mola in i munnen. Möjligen tuggar jag en stund på den och sväljer. Men sen skall jag snickra lite. Gott liv!

När alla visare pekar på noll det är då man blir tvungen att tänka efter. Inte ett så dåligt läge som man kan tro alltså. Det är bra att tänka efter varför man gör saker. Och på nivå noll gäller det att hitta motivationen. Varför håller jag på med det här? Det är den svåra frågan. Svaret måste man hitta i det där läget eller också är det dags att lägga av.

Som klåpare nummer ett (se där inte alla visare är på noll) har jag såklart varit med otaliga gånger om att alla pekare pekar på noll. Men jag har också hittat drivkraften på annat håll. Jag behöver inte den boost de där kan ge. Min drivkraft kommer någon annanstans ifrån. Varifrån vet jag egentligen inte. Mest roligt är någon slags latent galenskap. En som sipprar fram. Som jag har blivit vän med.

Bra så alltså.

Annars Örnsköldsvik, Härnösand och höga kusten igår. En heldag. Doften av hav stärker. Att se människor lyfter. Gott liv.

Idag gräsklippning. Man springer runt någon timme för att slippa springa runt någon annan dag under veckan. Men där, under den finns såklart annat att göra. Som sig bör.

Sista semesterveckan. Är det sagt. Eller vad man skall kalla det. Skall i alla fall dra igång mitt nästa vecka. För att jag kan. Ja och kanske för freden. Alltid för freden.

Men nu. Nu skall jag och K fixa lite mat. Sen får det bli någon film. Lätt leverne. Gott liv.