Det tredje riket av Karl Ove Knausgård
Jodå, nog håller han också i den tredje boken herr Knausgård. Kanske inte lika upplyftande som i de två föregående böckerna men han har liksom marginal att ta av. Det ÄR bra det här. Ser fram emot nästa bok. Men den får komma ut i pocket först.
Andra böcker som jag läst finns här.
Hälsingetoppen. Jo-ho-då. Hälsingetopp idag också.
Här är veckans lista Ät musik! Sov musik! Lev musik!
Spellistan finns som vanligt här. Spelas lämpligen upp scramled/slumpvis för att få den bästa upplevelsen.
Alltså. Just nu finns det dagar när jag nästan längtar till höst. Det är hela tiden så mycket annat. Hinner liksom inte med. Koncentrationsmarodörerna har tagit över världen. Lider…
Men sticker jag ut huvudet så sjunger en koltrast vackert upp mot berget. Vi har en riktig skönsjungare här på kullen i år. Intensiv skön koltrastsång bjuds det på. Sådant man vill vakna upp till när man utvilad slår upp ögonen och gardinen rör sig i en lätt, ljum morgonbris, som tar sig in genom ett öppet fönster. Det gäller att passa på att njuta nu. Efter midsommar tar det där slut.
Starta gräsklippare vill man såklart inte göra om man är omgiven av koltrastsång. Men känner ändå att det måste man. Så det gör man. Kör runt, runt, runt tills man uttröttad och gubbstapplande inte orkar mer. Tillämpar ett nytt system i år. Klipper en timme tidigt på morgonen. Tar på så sätt en tredjedel av ytan under olika dagar. På så sätt försöker jag rädda helgerna som annars lätt får användas till gräsklippning och sen hinner man inte mycket mer den dan. Kanske är det en framkomlig väg. Kanske är det inte det. Utvärdering medelst stormöte till hösten, runt allhelgonahelgen kanske. När vintern så ofta slår till på kullen och slår ihjäl alla illusioner.
Jag har blivit lovad en kall öl eller två och mat på Sveriges bästa Indiska restaurang i helgen. Ja och det kan möjligen vara en liten tröst för alla störningsmoment i tillvaron i form av helgdagar och annat som har ansatt mig den sista tiden. Fast efter midsommar är det ju hundveckor, fast semester också såklart. Inte fan blir det mycket jobbat då…
Liksom.
”Att en sjuåring ens ska behöva ha de tankarna”
Source: Rädda skolan – här är föräldrarnas förslag – Ljusdals-Posten
Mitt första jobb efter pluggandet i Uppsala var som programmerar i Täby. Vi tillverkade kommunikationsutrustning och efter några veckor där så sattes jag på ett projekt som skulle bli klart om ett år. Tid för deadline var klar. Vad som skulle göras var klart. Sen lämnades man där med ansvaret att få till det där. Chefen litade på en och med det förtroendet med sig så löste man uppgiften. Vi hade inga fasta tider att hålla oss till. Kom man halv tolv på dan så var det OK och ingen sa något om det. Leveransen och kvalitén på den var allt som var viktigt. Tjorvade det till sig – det gör det alltid – fanns en ledning där som hjälpte till att “otjorva” saker.
Efter det har jag haft andra jobb. Ibland har chefer krävt redovisning av vad man gjort av varje nedlagd timme jag till och med varje kvart i ett projekt där ledningen var extra paranoid. De där “hur går det” som utropas fyra gånger i timmen som inte tar en någonstans. Behöver jag tala om vilken av arbetsmetoderna som gav förseningar och sämre kvalitet.
Som lärare (jo jag har jobbat som det också) så har man ju en tydlig deadline (läs examen). Vad man skall göra med sitt arbetsmaterial (läs elever) har skolverket satt upp. Så får man det stöd och stöttning och lugn och ro som man behöver så har man bra förutsättningar att leverera på deadline.
Så när jag följer skoldebatten i Ljusdal så blir jag lite rädd. Politiker, lekmän, försöker detaljstyra. “Vi skall ha böcker i skolan“. “Mobiltelefonförbud“. Borde inte det där vara frågor som de pedagogiskt utbildade beslutar om? Beslut som pedagoger tar för att lösa sin uppgift. I alla fall jag skulle vilja höra. “Behöver man böcker i skolan så skall vi se till att den resursen finns“. “Behövs det ett mobilförbud så stöttar vi införandet av det“. “Vi skall se till att de som finns inom skolan skall ha arbetsro, veta vad som gäller, veta var de skall arbeta i framtiden, se mål, få medel att nå målen“.
Eller nått
Tar en espresso med en vän i solen idag i Ljusdal och pratar lite strunt ett tag. Just den här vännen har en förmåga att alltid lyfta mig med sin entusiasm. Han har alltid massor av den varan att komma med och jag blir alltid uppmuntrad av en sittning med honom. Så idag också. Idéer sprutar. Projekt likaså. Härligt och befriande varje gång. Han en tillgång för Ljusdal som Ljusdal inte har vett att riktigt uppskatta efter förtjänst. Möjligen har jag fel där. För helt utan uppskattning är han inte.
Ändå har jag liksom lite svårt att störa honom och hälsa på spontant fast jag vet att jag alltid är välkommen. Ja det gäller alla mina vänner. Det är något slags mindervärdeskomplex det där tror jag som gör att jag inte känner att jag kan knycka värdefull tid av andra.
Sorgligt…
Hemma i Los möter jag en annan “gammal vän” som tydligen fortfarande är sur på mig efter att vi för rätt många år sedan nu rök ihop om fiberutbyggnaden här i Los där han lobbade för mobilt bredband istället för fiber. Helt onödigt enligt mig när fiber nu ändå då var på gång. Hårda ord utväxlades och även om jag är beredd att glömma det där så verkar inte han vara det. Han går bara förbi mig utan att titta på mig. OJ! tänker jag. OJ? Tycker fortfarande han är en bra människa i allt annat utom då kanske just den där sakfrågan.
Så blir jag upplyft på förmiddagen så sänks man på eftermiddagen. Eftersom jag nu tror på jämvikt som något att alltid eftersträva så måste man väl kalla det hela en lycka dag då trotts allt.
Sköterska ett på hälsocentral ett piggar alltid upp. Sköterska två på hälsocentral två piggar också upp. Hon berättar dessutom att hon sett en järv hemma i Yxbo. Det är det fan i mig inte många som sett här nere. Tidningsmaterial. Hyrläkaren som klipper bort knöl på min rygg är en gammal söderkis från Stockholm som är upp i Färilaskogarna och hälsar på. Fungerar det också såklart.
Fast helvete vad man blir trött av att INTE får knappa på som brukligt. Stackars alla människor som inte får det alltså… Har det mycket jobbigare. Konstigt att de alls orkar vara vakna efter en dag.
Liksom.