En o-cool gubbe

Snart dags för mig att avrunda. Seg dag. Alvedondag. Skitdag.

Men man skall ha sådana dagar också. De ingår i paketet. Livet. Men att känna sig nöjd med dessa alla dessa sekunda dagar det kan man ju inte. I alla fall tills man inser att upplever man skitdagar så lever man. Ja och om man nu vill leva osv…

Men med musik och Alvedon går det mesta. I alla fall om det handlar om små åkommor. Höjer man musiken, och först väljer något bra, sväljer sin Alvedon, ja då sitter man där och kodar igen som vilken dag som helst. Tills det är dags för nästa Alvedon. Den som måste sväljas för att hålla sig upp. Svetslåga på livets ljus där vecken brinner hårt i båda ändar. Japp, man äter liv genom att jobba på det där sättet. Men val som man bara själv kan göra är det nu ändå.

Men nu alltså dags att gå upp och läsa lite i boken som ligger där vid nattduksbordet. Knausgård. Bra. Mycket bra. Trodde det var pretentiöst dravel bara för ett år sedan. Men så är det ju inte. Att misshandla sina egna fördomar är en ganska bra sport att syssla med. Slå på dom med basebollträ tills man blir svettig ger frihet. I tanken. Kanske. Eller kanske inte.

Så godnatt. Med lite tur bjuder morgondagen på mer liv. Med eller utan Alvedon.

Det är dags att få ut växter ut i växthusen. Så K och jag börjar med det idag. Men växthus 2 behöver en plint gjuten också så en sådan gjuter jag. Nåja fyra plintar. Men ute alltså. I sommaren. Det doftar liljekonvalj. Det ljuder koltrastsång. Båda ljuvligheter. Helt gratis. Fritt. Inget inträde.

K får ner alla frön i backen. Bravo. Att göra skuld som tynger axlar blir lättare att bära.

Men sjuk igår. Ont i kroppen och… ja troligen förkyld. Något är det i alla fall. Ont i kroppen idag också men sådana här dagar har man inte råd att känna efter så noga. Går liksom inte unna sig mer än en sjukdag när saker måste fixas. Resultat är att jag har ännu ondare i kroppen nu när jag sitter här på kontoret. Måste försöka vara frisk utan hjälp av kusin Alvedon imorgon. Fast går det inte får man väl proppa i sig.

Fast juni. Känslan säger juli. Det har liksom varit sommar länge och man har åket med. Fantastisk vår i Hälsingland. Har nog aldrig varit tidigare om dess like. Förra året snöade det rekordsent. Minns inte riktigt datumet. Men i maj. Jag har lärt mig att man inte skall ta av vinterdäcken för tidigt här uppe. Då kommer man inte hem och upp till kullen som är vår när snön faller tung, fast snösäsongen borde vara slut för länge sedan. Rekordet är snöande på midsommarafton. Men så pessimistisk är inte ens jag att vinterdäcken får sitta på tills dess.

Karma. Det fanns en tid när jag trodde på karma. Nope inte så att jag började göra saker för att få något tillbaks. Det mässas ju så i flera religioner. Men som jag ser det så faller ju hela den fina delen med den där tanken i och med det. Ge skall man väl göra för att man vill ge. Inte för att man skall förvänta sig att få något tillbaks, gudomligt eller jordligt.

Fast ibland undrar jag. Jag har gett bort tid och grejer i hela mitt liv. Man har inte mycket för det. Folk roffar åt sig och det går till synes alldeles utmärkt i livet för dom ändå. De som inte har en tanke på att dela med sig. Som vill ha. Gärna mer. Mycket mer. Nope tror inte på karma. Sätt gärna upp en byst med min vackra överdel på en allmän plats och skriv “beviset på att karma inte existerar” på sockeln.

Imorgon skall ev. en gammal vän från förr titta in. Det händer då och då det där ändå. Just juni och slutet på juli är de vanligaste månaderna. Hedrande att folk minns en är det ju ändå fast det som i det här fallet gått sisådär trettio år sedan vi sågs. Att dom vill titta in. Ja, och fast jag skriker LÄMNA MIG I FRED! till som tätt. Nope, jag kastar sällan ut människor som kommer. Tror aldrig det har hänt hittills. “Sitter man hemma” och “jobbar” får man väl räkna med att det tittar in lite löst folk på arbetstid. Man är ju ändå hemma liksom. Spelar ingen roll att man sitter på ett kontor i en egen del av byggnaden. “Jobb” och “kontor” blir det aldrig på riktigt.

Nåja så farligt är det nu inte. Händer inte speciellt ofta. Också en eremit som jag kan behöva möta människor IRL ibland.

Sonen blir av med sin cykel i helgen Blir till att åka till Knåda Sport och köpa en ny. Ja begagnad. Det är skit med folk som inte kan hålla ordning på ditt och mitt. Ja och hade karma nu fungerat hade de där idioterna såklart cyklat kull i första bästa nedförsbacke. Men istället vinner dom väl på lotteri. Tre klöver eller tre tv-apparater. Ingen som levt några decennier tror väl på en rättvis värld?