VARNING!!! Tekniskt innehåll och prat om eget system utan återhållsamhet.
Vi i Villa lovar en genomgång av smarta hem. Lockande såhär 2016 i IoT tider. Men när jag läser det där, allt om smarta hem som finns att läsa i övrigt också faktiskt, så slår det mig att inget har förändrats sedan 2000. Förra gången allt det här fanns i tidningarna. Jodå lådorna innehåller inte X10 enheter längre utan z-wave enheter, programmen heter appar. Men annars är allt sig likt. Inget, I N G E T (för i helvete!!!) kan prata med varandra och arbeta ihop.
Och IoT då? Hoppet. JA det är raka spåret från en radioenhet upp till en proprietär molnlösning. Samma som vid sekelskiftet också. Jag minns speciellt ett Mölndals/Göteborgsföretag som hade det där. Visst X10 (ja det känns lite sekelskifte) men inte fan är dagens radiolösningar så jävla mycket mer imponerande. Och varför molnet? Jo det var själva affärslösningen. Det var så man skulle tjäna pengarna. Det var så man skulle binda fast kunderna. Det är det enda syftet idag också.
Sanningen är att allt det här liknar/är kejsarens nya kläder.
Pre Internet då. Ja det var inte så svårt att se att mail, uucp skulle bli något stort. Såklart. Det var direkt användbart. Många av oss hade suttit på QZ, haft Fido noder hemma. Compuserver med sin uucp koppling knöt bara fler av oss samman. Men det här med web sidor var inte helt självklart. Behovet var dock solklart. Vi översvämmades av hypertext program/ databaser under slutet av 90-talet. Databaser + hypertext var sannolikt vägen att gå. Helt klart var det åt det hållet världen siktade in sig. Men uppkopplade var de alltså inte de där hypertext databasera. I alla fall inte mer än lokalt. Behovet kom sig av att det helt plötsligt fanns så mycket information, det var svårt att hålla reda på allt, hitta i skitberget. Men de där hypertext programmen de såg ut ungefär som vilken helst wiki idag men sidorna kallades ofta “kort” istället för sidor. Känns det igen?
Så HTTP. Knappast det mest geniala protokoll som frambringats i historien. Men okopplat var smart. Ja och KISS är ju den vinnande principen ändå. Sen skall man då hämta något över den uppkopplingen. “Något” är viktigare än vad man tror vid första anblicken. Ett program som t.ex. vill skriva ut något bör helst skicka “något” som en skrivare förstår.
Men hypertexten kommer alltså till sin rätt där i HTML. Sen om man vill visa bilder så bör man ju bestämma formatet för dem och hur man refererar till dem. Sen vill man ha lite formatering på texten. Svårare än så var det inte i början. Ja och Gopher var väl inte dåligt det heller. Det geniala är pusselbitarna som används.
Men man kan se några grejer som talar till web-sidornas fördel.
- Först och främst behovet. Jo vi behövde sätt att koppla informations bitar till varandra. Tiden krävde hypertext. Vi nära nog drunknade i information redan då eftersom våra områden var så breda.
- Enkelhet. KISS (Keep It Simple Stupid) gäller alltid. Lätt att förstå. Lätt att köra igång. Här är det viktigt att inse att den underliggande tekniken, tcp/ip etc, inte är helt enkel i alla sina detaljer. Men de yttre interfacen gjordes enkla. Det är det som är det viktiga.
- En helt öppen hypertext lösning. Inget vertikalt från något företag. Nog jobbade Microsoft och IBM, Lotus och allt vad de hette med hypertext lösningar också. Det öppna vann till slut som vanligt.
Så IoT då. Först och främst kanske man skall titta på definitionen. Många definierar IoT som
Sammankopplade radioenheter som pratar upp i molnet.
Man ser det där så ofta att det nästan är en sanning. Radio och molnet är egna påhitt i den där definitionen om ni frågar mig. Det är något slags försök att se uppkopplade enheter som vilken annan gumma eller gubbe som helst. Ja och det är nog det där Internet som har orsakat den där vanföreställningen. Men Inter-Net är bara ihopkopplade nät. Det säger inte ett skit mer. Man måste förstå det.
Att begränsa sig till radioteknik för de sammankopplade näten är sen en ren dumhet. Det handlar om ihopkopplade enheter helt enkelt. Även om just radiokommunikation ligger i tiden.
Så Internet of Things definitionen skall vara
Saker som är sammankopplade och kan prata med varandra.
Inget mer. Inget mindre. Det spelar ingen som helst roll om de kör röksignaler eller tcp/ip eller världens hottaste trådlösa system. Grejen är att de skall kunna prata med varandra, japp och vara uppkopplade/ihopkopplade för att kunna göra det. Om de sedan alla är direkt kopplade till molnet eller inte är oviktigt. Men japp vi gör ofta så idag. Central lagring t.ex. är billig. Det finns fördelar men också nackdelar. Bra ibland. Dåligt ibland.
Så det där “kunna prata med varandra” är rätt viktigt. Eller kanske “kunna förstå varandra”. VSCP designades från början för just det. VSCP konstruerades också för en värld där enheter kommunicerade med olika protokoll, använde olika tekniker, ja och kanske inte ens förstod vad VSCP ens är.
Ja jag brukar inte framhäva VSCP. Jag orkar helt enkel inte slå det i skallen på folk längre som inte är ett dugg intresserad av att lösa själva problemet. Men här ett undantag då. Vill du inte höra ett ord till om VSCP sluta alltså läs HÄR.
När du får hem det där nya kylskåpet. Rostfritt, blankt, med ismaskin och energiklasser med så många A’n att det nästan inte finns så många A’n, så vill du koppla in det såklart. I med kontakten bara och den där kylmaskinen snurrar igång. Dyrt burrrrrrrr…. ljud såklart. Knappt hörbart men där. Som et yoga ooooooooooooooohhhhhhhhhhhmmmmmm… låter det där i köket.
Det är nu det börjar.
I den bästa av världar pinglade det nu till i din telefon.
“Hej, jag är ditt nya kylskåp”
sen kan du ta det därifrån. Det finns Blåtands beacons (t.ex. Eddystone) som standardiserar detta. Men den framtid där alla enheter vi har omkring oss har en blåtandsenhet i sig är en bit bort. Det handlar helt enkelt om pengar. Ett kylskåp och en tvättmaskin klarar knappt den där kostnaden, en brödrost eller en kaffebryggare har definitivt svårare med kostnaden. Det finns miljoner andra apparater som är ännu längre bort från att klara den där kostnaden. Det behövs en lösning som tar hänsyn till det. Annars har man inte en lösning.
Så en qrkod/streckkod/nfc etc som startpunkt är nog mer troligt i dagsläget. Ofta innefattande någon slags gateway till wifi eller blåtand som är länken mellan en maskingrupp och världen. Saker pratar med olika transportprotokoll och kommer alltid att göra så.
Men det här är identifieringen. Eller discovery som vi VSCP människor säger. En enhet är inte mycket till IoT enhet om den inte kan upptäckas av andra IoT enheter eller av människor.
En VSCP enhet sänder alltid en identifieringssignal minst varje minut. “Här är jag”. “titta på mig” säger den där signalen. Vi kallar det ett event på VSCP språk. En händelse. Allt är händelser i VSCP.
Kommer den här “titta här är jag” händelsen från en enhet som man inte sett förut så kan det såklart vara intressant att se vilken enhet som skickade den. Har man precis kopplat n sitt nya fina kromade kylskåp så kan man kanske gissa iof.
I VSCP hämtar man en MDF (Module Description File) från enheten man är intresserad av att veta mer om. Alla enheter har en sådan. Antingen lagrad i intern minne hos enheten men oftare lagrad på en Internet server någonstans, normalt hos tillverkaren.
Innan vi tittar på vad den här (XML) filen innehåller så måste vi göra en avstickare till hur den hämtas. Det är såklart inte självklart.
VSCP byggdes för att gå att bygga in i de minsta av enheter. Vi pratar 1.5K firmware overhead för at en enhet skal bli VSCP kompatibel. Tanken är också att systemet skall kunna användas av maskiner. Andra VSCP enheter. Så i grunden kan man bara läsa eller skriva 8-bitars register i VSCP (VSCP register abstraction model). De flesta register är till för applikationen och innehåller olika inställningar och information. Ett antal register har samma innehåll på alla enheter (standard registers). Det är där som MDF filens position finns lagrad, men det finns också ett världsunikt serienummer (GUID) och en massa annan standardiserad information här.
Utan att gå in på detaljer så är egentligen det enda som krävs för att få information från en VSCP enhet att man kan läsa ett 8-bitars register. På samma sätt om man vill konfigurera en VSCP enhet så behöver man kunna skriva till ett 8-bitar register. Ingen konst för varesig maskiner eller för högre nivåanvändare typ människan att utföra.
Så för det nya fina kylskåpet läser vi in MDF’en. I den finns all upptänklig information. Vem som tillverkat den. Var man ringer för att få hjälp eller service. Bilder på skåpet. Var användarhandledning kan laddas ner. Vilka drivare som finns till det här skåpet. Du får också reda på vad det här skåpet kan göra. Hur du konfigurerar det att göra just det och du kan till och med få hjälp med ett antal wizards som steg för steg tar dig igenom inställningsprocessen.
Det som slår dig när den här informationen kommer upp på din telefon/platta eller dator är att allt ser precis lika ut som när du för ett tag sedan installerade din nya multimediaväckarklocka du köpt. Ett program kan hantera inställningar för alla enheter på ett enhetligt sätt.
Att se hela världen som en samling 8-bitars register kan såklart vara påfrestande. Därför innehåller också MDF’en information om registrens innehåll på en högre abstraktionsnivå. Vill man veta temperaturen i kylskåpet så läser man den som ett flyttal eller en sträng. Att det egentligen innebär att man läser fyra/åtta åtta bitars register från enheten är inget man behöver bry sig om som användare eller som programmerare för den delen. Inte att de lagras bigendian behöver man bry sig om heller.
MDF’en talar också om vilken information just det här kylskåpet skickar ut och definierar en beslutsmatris (decision matrix) som gör att det här kylskåpet autonomt kan arbeta tillsammans med andra enheter.
Så dra den där temperaturen som kylskåpet skickar ut till din larmapplikation och tala om för den att den skall larma om temperaturen blir högre än x. grader.
Uppdatera kylskåpets firmware till den där all features versionen istället för den tråkiga medelsvenson standard versionen.
Eller följ den där wizarden för att koppla kylskåpet till elmätarens energispar läge. När det är hög belastning kan du kanske acceptera en högre temp i kylen under en begränsad tid. Effekten blir att du kan säkra ner. Tjäna pengar på den fasta avgiften.
Men om ditt kylskåp nu var en sådan där Siemens variant som bara ser Siemens, Siemens och Siemens. Ja då laddar du ner den där VSCP drivaren som får dit Siemens centrerade kylskåp att se ut som om det var som vilket annan VSCP enhet som helst. Agerar proxy. Man kan tro på en mångfaciterad värld. Därför att det är så världen är. Fungerar för tjänster också.
Abstraktion kallas det där som VSCP gör med världen. IC kretsar har länge gjort samma sak där de sitter på kretskort.
VSCP är egentligen den enda kompletta IoT lösningen.
Så det så… 😉
ps Nu har det här som jag kallar VSCP funnits i sisådär en sexton år. Gammalt kan man tycka. Självfinansierat. Men ur tiden? Vad skall man då säga om standardiseringsorganisationernas lösningar? Löser de något alls? ds