Det är ljuvligt att promenera när det smälter det man vill skall smälta. Och inte gör det något att allt är grått, grått, grått, vi befinner oss bland molnen bara och bara solen får jobba med det här så blå det snart blå himmel och härligt vårväder.
Vägarna är framme. Vattenpölarna har ersatt isen nästan överallt. Ja och den där sista isen måste man ju bara hoppa på, det är ju ändå ingen som ser…
Det övergivna huset ser dystrare ut än någonsin en sådan här dag. Ja det var ju byggt för att bo i och nu är det tomt.
Men bäcken är yster och glad. Fast just den här bäcken, som går förbi den gamla soptippen är det lite synd om. De flesta andra bäckar här uppe går det att sänka ner handen i och dricka ur. Inte den här om man har lite självbevarelsedrift.
Slalombacken, ja den sticker upp ovanför molnen den. Att åka nedför den blis som ett fallskärmshopp genom molnen.
Skönt. Jag går hem jag helt enkelt. Låtsasjobbar lite. Syns inte.