Rysskyla skriket Aftonbladet ut. Ja det är ju inte så kallt att man smäller av direkt. Men det är första frosten här på vår kulle i år. Det är sent. Den brukar komma mycket tidigare andra år, oftast i augusti. Dags att köra igång pannan antingen man vill eller inte. Krypa till korset liksom. Traktorn var hit med en pall pellets för en liten stund sedan. Pall, reservpellets, annars är det större bilar och större mängder som sprutas in i huset med kraft. En pall är som en endaste svälj för det här huset.
Med kyla följer ofta solsken, så också idag. Den strömmar in genom stora oputsade fönster på låtsaskontor här på morgonen. Så mycket värme har solen inte med sig. Det är sant. Men lite och strålarna lyfter gärna sinnet lite gran också en sån här morgon och det får man vara glad för.
Jag är inte sådär deprimerad och grubblande av mig. Men däremot ofta nedstämd, mollstämd. Jag trivs nämligen rätt bra i det där mollstämda läget, det är mera jag än att vara glad och skrattande och glättig. Säkert betraktad som en tråkig person av andra. Det får man ta om man hittat sitt läge stämläge där de stående vågorna jobbar som de skall. Jag har för länge sedan slutat försöka bevisa att jag är något annat än en o-cool gubbe. Trivs oerhört bra med att vara det. Ibland går det så långt – eller ofta om jag skall vara ärlig – att jag verkligen tvingar ner mig i det där läget. Minnen och musik är bra verktyg för det. Lugn och lite lagom nedstämd så fungerar kreativiteten som bäst. Då flyter det på. Tankarna ordnar upp sig och strukturerar och hittar lösningar på problem.
Den andra delen av mig är mer manisk och påvräkande. Det är där jag producerar kod i mängder. Cyklerna är mätta mer i timmar än veckor månader och dagar. Lithium behövs inte för musiken eller tankarna fungerar lika bra, om man vill dämpa, men det vill jag oftast inte. Än så länge. Vi har alla det där bipolära i oss det är vara cyklerna som är olika och amplituden på toppar och dalar som varierar. En del har dalar som gör att de inte orkar kliva upp ur sängen på morgonen. Andra toppar som får dem att naken rusa ut på gatan och dansa i pur glädje. De flesta andra av oss ligger inom mer hanterbara ramar. Men för alla av oss handlar det om jämvikten. Har vi det ena så har vi det andra.
Så när jag sitter där vid havet och ser en obruten horisont och hör vågor slå mot land eller står på berget och blickar ut över Hälsingland så är det motsatsen till allt det där mollstämda där i mitt hjärta. Där finns glädjen som fyller min kropp och mitt sinne. En stark självklar glädje över att få finnas till i just den stunden och att få vara en som lever och får se och uppleva just detta, just då. Eller också kommer glädjen från att sitta med någon och prata om det förunderliga, med ett vinglas i handen en hel natt. Lösa livsmysterierna eller bara konstatera att de finns. Eller i studion framför mikrofonen eller med basen eller gitarren i handen när tid inte ens existerar och allt bara är onyttigt och skönt och bra och mitt. Eller i skrivandet. En senkommen glädje. En seger över lärare som försökte döda en berättarglädje jag alltid haft men som likt ett frö under asfalt, som bryter det hårda skalet och vill, VILL bli en blomma som växer i ljuset, nu lever i mig.
Lärarna fattar fortfarande inte, det är sant. Men det är deras problem. De behöver akademiledamöter som leder dem och talar om vad som är rätt och bra och viktigt och skönt att läsa. Själva har de inga preferenser annat än att kväva och döda så många de kan så att de helst blir samma osäkra varelser som de själva. Hit läser ingen av dem. Det vet jag när jag skriver det här. De har redan avfärdat, förkastat mycket, mycket tidigare.
Nu ropar en talgoxe på mig utanför fönstret. Vill ha mat – det är ju kallt. Bortskämd. Mat finns det ju massor av den här tiden i skogen och på åkrarna. Men snart skall också dom och alla andra som besöker vårt fågelbord få mat. Det är också en glädje och dom har blivit vänner här på kulle.
Gräsmattan är full med äpplen nu. Låter dom ligga. Rådjuren sparkar fram dem med millimeter precision långt in i december. Godis för rådjur, ett år så också för en gammal björnhona.
Nu skall jag sätta igång pannan och driva ut kylan ur det gula huset på kullen. Också det är en glädje att fröjdas över denna vackra, kalla septemberdag.