När jag kommer in genom studion så slår citrusdoften emot mig. Det står där nämligen citronträdet just nu och torkar ut lite så att vi orkar bära upp det för alla trapporna. Jag tänker att det finns folk som lever med det här som vardag. Har citronträd istället för äppelträd i sina trädgårdar. När all den där doften omsluter mig på morgonen avundas jag dem såklart. Det här är så tydligt, klart och starkt och temperamentsfullt. Man förstår att människorna som lever i närheten av det här varje dag blir sådana också. Smakrika inuti som citrusfrukterna och tydliga, vackra och synliga utanpå som citronskal och apelsiner.
Ute blåser det, men temperaturen håller sig över nollan. Det är löv som skall blåsas av grenar den här tiden på året. Hamna som täcken på marken inför en kall vinter. Skydd för de som vilar där under. Ett oerhört slöseri med både resurser och energi där vi människor ligger i lä. Kasta bort bara för att på våren bygga nytt. Vårens ruttnade växtlighet är riktiga klimatbovar med alla sina utsläpp av växthusgaser, men den här tiden på året nöjer de sig med att skräpa ner. Men det är kretsloppet som gör skillnad. Energi är inte problemet. Det finns hur mycket energi som helst. Material också så länge man återvänder så mycket man kan. Detta återanvändande som det inta går att komma ifrån. Till slut återanvänds allt antingen man vill eller inte. Det är bara att titta på ett hus som lämnats åt sitt öde. Det tar några år tills taket ger sig. Sen går alltihop väldigt fort. På tio år växer träden genom det och efter trettio finns inte mycket kvar och definitivt inte så efter 100 år. Det mesta av det vi ser som beständigt är inte det.
Vi skall följa Voxnan ner mot Edsbyn och Bollnäs idag. Den måntaliga bunkringsturen. Fylla på i alla förråd och se till att vi har lite att ta av under kalla oktoberveckor. Det skulle aldrig fungera att bo här annars. Kanske kan man få sig en flaska whisky också om man är riktigt snäll. Också det måste anses höra till höstglädje. Inte då för att det dricks mer whisky på hösten utan för att de öppna spisarnas brasor med kalla ylande vindar utanför fönstret kräver inmundigandet av den bärnstensfärgade drycken. Sippandet över timmar, funderandes framför en sprakande brasa. Man kan ha det sämre. Definitivt så. För säkerhets skull har vi två öppna spisar så man kan variera sig lite. Är båda upptagna kan man alltid sätta sig i pannrummet. Där brinner en ständig eld.
Nu skall jag planera lite för låtsasjobbandets avslutande. Äntligen händer det. Liv och riktigt arbete kryper in i den här personen också igen och därmed lite stolthet för att finnas till och vara. Kontoret skall bli ett vanligt kontor, jag bli riktig företagare. Den identitet jag egentligen aldrig kan komma ifrån. Skall nog till och med hänga upp ett “välkommen till Grodans Paradis AB” på kontorsdörren igen. Bara för att det känns rätt att göra så, inte för att det är så många som verkligen kommer in utifrån genom den dörren. Det är mest postflickorna. de som levererar paket och räkningar med leeenden och sen jäktar vidare till andra.