Först ringde herr Bill och ville ha sill.
Men jag blev lite sur och sa åt han på skarpen
att inte ringa alla dessa gånger,
hotade med att han hamnar i en av mina sämre sånger.
Men Bill han ringde allt igen
och sa att om han inte sillen får
så blir han aldrig mer en kompis
med en sån som mig, en vän.
Jag sa än sen och gick den långa
vägen hem i yster tystnad,
till dem som släpper krystad
katt för långa långa trappor ut
till jamande och kurrande i huller
buller land som ingen lycklig tant på solstol
finner ljuvligt under träd i blom på strand.
Men hemma hos dem jag älskar
så ringer då Bill igen om sill
men då jag ryter där i luren
köp en bläckfisk, din blekfis
köp säckvis utan blåbläck
men ring aldrig mer till mig
för gör du det
så skall jag tal om din last
för alla världens söta tjejer
och det är sant och inga påhitts grejer
så tack och hej din lilla rike fis
och lova nu att va en sjysst och
snäller gosse, för om du ringer
en gång till om sillar
så skall jag stämma dig på allt dit flis,
och aldrig ringde Bill igen…
Categories