Attans va!?

Att elda upp instrument bär emot. Men idag fick lågorna äta upp en gammal tramporgel härifrån skolan. Vi har försökt att ge bort den i många år nu men ingen har velat ha den så idag fick den gå till de saliga tramporglarnas jaktmarker. För oss gör det ingen skillnad. Vi har två stycken till varav en spelbar. Men synd är det naturligtvis. Sverige hade många orgelfabriker tidigare. Nu finns inte en enda kvar vad jag känner till. Ett stort kunnande som bara pyste ut genom åren och vars konstruktioner har eldats upp av fler än undertecknad. Men som sagt det tar emot.

Annars är det roligt att elda. En barnslig ådra som får utlopp i det där tror jag. Att lassa på gamla pinnstolar, grenar och allehanda bråte i en hög och sen elda upp hela skiten. Skicka väg det till andra dimensioner där det som en gång var en pinnstol, en tvättkorg eller en gammal hurts får bli en del av en blomma eller en liten atom och del av en val simmandes i oceanernas djup istället.

En oxidation är den ju elden, inte mycket annorlunda mot när en järnbit rostar. Syre är reaktivt och farligt. Vi är bara skapade och anpassade till detta mycket giftiga ämne så vi ser det som ofarligt. I själva verket är det naturligtvis inte så. Giftigt är väl fel ord i och för sig, eftersom det nu inte är giftigt för oss anpassade att leva i dess närhet men man kan enkelt tänka sig andra former av liv som inte alls skulle kunna klara av det.

Att tömma komposten är en annan höstsyssla. Vi har två små som vi tömmer över till en större. Alltid lika fascinerande är processen. Man stoppar i matrester och ut kommer jord på ungefär ett år. Också här kan man prata om eld. Ett långsamt brinnande och ett myller av liv som vi matar på samma sätt och med samma glädje som frön till småfåglarna.

Sidensvansarna far förbi. Tjirpar och säger att vintern är dem i hasorna. Det tar inte lång stund för dem att rensa rent på rönnbärsträden här på kullen. Det är inte så många i år, rönnbären. Så Sidensvansarna drar vidare. Rensar rönnbär från Kiruna ner till smygehuk i stora glada flockar, hela tiden med vintern jagandes sig. När de har passerat vet man att snön snart kommer. Det är så varje år. Det är bara tjockleken på snölagret det är svårt att sia om.

Ser att en kamrat från förr är in på en skivaffär för vinylskivor. Gamlingsbodarna. Är tillbaks i de lyckliga förr. Lycklig och minns. Själv har jag svårt för det där. Gillar den nya tekniken. Möjligtvis var omslagen mer konstnärliga men konsten lever ju till fullo på andra ställen. Mer än någonsin tror jag bestämt. En vinylskiva betyder inte ett piss för mig. En plastbit som oftast lät skit och knäppte och sprakade. Inte en CD heller. Är bara intresserad av musiken. Sorry!

Hade en mycket skön eftermiddag i studion igår. En ny låt. Den betyder något. Men bara för mig såklart. Det är i det där jag finner utlopp för det som skulle kunna spränga mig. Turligt nog är jag nästan alltid där. Håller ett hårt grepp i friheten och rätten att skapa mitt eget. Nu skall jag förbereda lite jobb. Men oroa dig inte. Också det är sprunget ur egna tankar. Så jävla seriöst och viktigt är det inte. Kallar det bara jobb istället för lek men egentligen är det exakt samma sak. Attans va!?