Minus 8.1, oktober, ny dag i det kristna året 2013 för en okristen. Det är naturligtvis en ynnest att få vakna och stiga upp. Det gläds jag åt. Skjutsa iväg katter som tycker att människokroppar gott kan fungera som mjuka element en stund till. Möta det som skall bli en hel dag. Lite motvilligt och stelt men upp skall man. Måste utnyttja sin tidslucka där på morgonen för dusch. Tandborstningen får bli när de andra gett sig iväg ut på sina superhjälteuppdrag. Nu är trafiken som intensivast där i badrummet med saltvatten, hårsprayer, duschande son på väg till komvux och allt vad det är. Jag försöker inte ens komma in där emellan. Avviker ner för trapporna och dricker mitt te i lugn och ro. Avvaktar i mitt gryt tills lugnet lägger sig.
Hundarna skäller såklart i byn. Det är ju kallt så det hör till morgonen det där skällandet och skall vara så. Antar jag. Fåglarna fyller energi vid fågelbordet. Jag upphör aldrig att förvånas över att de överlever i de här temperaturerna. Minns kemins teser där i Uppsala om liten kropps/partikels större angreppsyta i förhållande till massa och storlek. Anledningen till varför pulver löses snabbare än en större bit av ett valfritt ämne. I fåglarnas fall gäller det att äta, äta och äta för att överleva. Fylla på den energi som ständigt förloras. Det är samma sak för oss människor också såklart. Att sänka temperaturen inne några grader är nog en bättre bantningsmetod än 5:2 och alla andra påfund. Hundrafemtio watt strålar människokroppen ut ungefär i vila. Ställer man sex människor bredvid varandra så genererar de energi motsvarande ett vanligt elelement på full effekt. Buntar man ihop hundra stycken i ett litet utrymme blir det problem. Det vet varje konsertarrangör med ett undermåligt ventilationssystem. Tio personer i ett rum värmer upp det. Nära vänner kan vara bra att ha i bistra tider på mer än ett sätt.