Himlens Fånge av Carlos Ruiz Zafon

Skall du läsa en bok i ditt liv så är den här en kandidat. Vindens skugga och  Ängels lek är två till i samma miljö som jag kan säga samma sak om. Det blir inte bättre än såhär. Satt jag i Nobelpriskommiten så har vi här en självskriven  mottagare. Ingen kan som Carlos Ruiz Zafon beskriva det vänliga samspelet mellan människorna och glädjen i kulturen och på nästa sida beskriva ondskan så att det gör ont längst in i själen.

Handlingen är förlagd till Barcelona där fascisterna styr. Det är onda tider. Men det är i dessa tider som det goda blommar upp som små bländande maskrossolar i en gräsmatta. Det som till slut segrar om hoppet aldrig någonsin lämnar de nedtryckta och fängslade. Böckerna, språket och kulturen är bevarare och bärare av erfarenheter. Boken har en central plats här. Den är nästan dyrkansbar. Men framförallt finns det gränslös kärlek mellan människorna där under allt det onda, hotande. Allt berättat på ett underbart sätt där historien aldrig någonsin kommer att lämna en.  LÄS!